Det har snart gått tre veckor sedan jag klev in i bloggvärlden! Ni har hunnit bli en hel del läsare trots att jag inte haft några kissnödiga poser eller foton på fet mat som bloggdrottningarna har. Kul att ni är här! Stanna kvar vettja! Något som slagit mig är att jag börjat få ont i magen varje gång jag kollar kommentarerna. Man har ju hört talas om dessa internetpersoner som älskar att hata och tar sig tiden att skriva elaka kommentarer, helst anonymt. Det har gjort mig lite skraj när jag ska kolla kommentatorsfältet.
Den enda gången jag är skraj annars är när jag flyger. Då blir jag lite frireligiös, ber om förlåtelse till alla potentiella synder och/eller så pratar jag som en sportkommentator med den som sitter bredvid.
Här låtsats jag vara lugn, men planet har inte lyft ännu.
Men det elaka kommentarsfolket har inte klivit in i bilden ännu. Hittills har det varit harmlöst, trevligt och nyttigt! Jag blir alltid positivt överraskad! Tack för det! Vi kan väl hålla tummarna för att det fortsätter så?
Idag tog saknaden överhanden och det har trots allt gått några dagar sedan Brasilien KROSSADE Chile. Så jag ringde min Gabby som jag visste var i ett annat land.
”Konstig icke svensk ringsignal”
Gabby: Hej gumman!
Jag: Vad gör du i det där jävla spagettilandet, kom hem! Jag saknar dig!
Gabby: Jag är i Grekland.
Brasilien loves Chile
Ja, ja, dålig koll! MEN, Brasilien vann över Chile. Det vet vi i alla fall och så är Gabby i Grekland, 🙂
Nu har bedövningen släppt och det gör lite ont i foten. Jag måste ta mig ut trots att jag borde stanna hemma, jag antar att jag är en trotsig själ. Många gånger får jag höra att jag är en kaxig tjej för att jag säger som jag tycker. Är inte det en märklig bedömning att kvinnor som säger vad de tycker är kaxiga och män som säger vad de tycker är raka. Vi är personer som säger och gör samma saker men får olika värderingar. Hmmm…
På tal om trotsig så tänkte jag ta steget längre i nästa nyhetssändning och ha på mig något rosa OCH ha afro. Hur många besserwissers tror ni mejlar mig då? Jag är mycket nyfiken, och jag lovar att dela med mig av mejlskaran.
Jag tycker de borde mejla de gamla hobbyretorikerna i kostym som bara kan säga ethos, logos och pathos. Tre ord som inte allför många förstår och då tänker besserwissern ”Ahhhh smart retorikexpert”. Men en retorikexpert som gör sig smart är ingen retorikexpert, det är däremot den som gör sig förstådd. Förstår ni? 😉
Jag har tjuvtittat på True Bloods tredje säsong på TV Shack, det tredje avsnittet kom ut igår… Och där gick min gräns. För er som inte har sett något så läs inte vidare. För er som har det så gick gränsen när Bill vred om huvudet på en annan vampyr och våldtog henne medan hon sa ”You love me, yes you love me so much”. Jag ser inte metaforen i den scenen och vill nog inte se några fler. Herre Gud…
För övrigt så är det sjukt trist idag. Är nyopererad och väntar på att bedövningen ska gå ur och att Gustav ska komma hem. Det är trist att ha semester själv. Ida var här och vi hade ett inspirerande samtal om Snacka Snyggt AB.
Den enda retoriska funderingen jag har idag är att läkare helt klart borde har retorik obligatoriskt. Det var ju tur att kirurgen träffade mig som har lite svart humor, men tänk om någon annan snäll och skör själ hade träffat honom…
I dag var jag hos en rolig kirurg som skulle skära bort ett sår jag har haft på benet i ett år. Han var så oretorisk att det blev komiskt. Den första dialogen gick så här:
Kirurgen: Så ska vi ta såret till labbet.
Jag: Varför det?
Kirurg: Ja så att vi inte kastar iväg något som kan vara en elakartad tumör. (skratt)
Jag (skratt, fast lite nervöst)
Sen hade jag fått bedövning och då blev dialogen så här:
Kirurgen: Och jag förmodar att du är bedövad?
Jag: Jag tror det…
Kirurgen: Ja, för jag skär i dig för fullt!
Ibland blir det så fel att det blir komiskt! Nu har jag sju fina stygn på benet och kirurgen var jätteduktig på sitt jobb. Alla kan inte vara retoriska. 🙂
Idag var jag med som retorikexpert i Aktuellt. När jag valde klädsel så visste jag att jag tog en risk i att ha klänning. Det lockar minst ett mejl från en bitter besserwisser som inte lyssnar på det jag säger utan tittar på hur jag ser ut och blir provocerad.
Och en sak vill jag göra tydlig med besserwissers, det är inte folk som ger konstruktiv kritik. Ni läsare ger mig det ibland och det uppskattar jag verkligen. Det är däremot sånna som vill att man ska ”förstå” att de är mycket smartare och att man är ganska okunnig utan att berätta varför. Det här mejlet fick jag för en timme sen.
Hej!
Jag lyssnade på din argumentation beträffande Mona Sahlins retoriska svagheter. Jag måste tyvärr säga dig, att jag inte är det minsta imponerad av din analys, eftersom jag anser den i stort sett vara helt felaktig som orsak till det svaga stöd Sahlin har som partiledare.
Mona Sahlin talar alltid som till en förskoleklass och hon saknar helt auktoritet i sin mjuka framtoning. Dessutom är hon en av de mest opportunistiska partiledarna, om inte den mest opportunistiska, vilket framgick med önskvärd tydlighet exempelvis när hon häromdagen intervjuades i P1. Jag tror du är för kort i rocken och har otillräcklig erfarenhet när det gäller allmän politisk analys.
Hälsningar
XXX
Nu är det svårt för er läsare att ta ställning eftersom ni kanske inte såg inslaget. Här har ni det!
Men jag nämnde specifikt att Mona Sahlins långsamma prat gör att lyssnarna känner att hon underskattar deras intellekt. Inte helt olikt en skolförken, men herr besserwisser lyssnade inte till det jag sa däremot till sina fördomar ”Hon är för kort i rocken och är för ung”. Jag svarade:
Hej, då tycker jag du ska hoppa in i rutan och göra en bättre analys. Hade jag haft rynkor och kostym så hade du inte gjort dig besväret att mejla mig, så gör dig inte besväret igen. Vänligen Elaine. Ursäkta att jag är så kortfattad jag mejlar från min I-phone.
Jag tror sista meningen var överflödig, herr X är nog för ”lång i rocken” för att veta vad en I-phone är.
PS: Helt bitter är jag inte jag fick minst tio glada mejl från folk som tackade för analysen och några enstaka som gav konstruktiv kritik. Bland annat så var mitt efternamn felstavat. :o) DS
Vet ni att grått signalerar att man är neutral, det är därför engelska domare har/hade grå peruk just för att visa sin neutralite
t.
Idag ska jag vara retorisk domare i Aktuellt klockan 21.00 så det blir en grå klänning! :o) Men den är lite skrynklig så jag tar med mig en reserv utifall de inte kan fixa det hos SVT. Inget afro idag!
Som retorikkonsult så är man oftast en citatnörd. Och konversationer som får en oväntad tvist är också roligt. Därför gillar jag True Blood. Det handlar om ett gäng vampyrer som precis har ”klivit ur kistan” och försöker leva tillsammans med människor. Hela filmen är en metafor för det verkliga livet, det påminner om USA på 50-talet och de svartas rättigheter. Att leva med vampyrerna går helt ok, men ibland blir det lite lustigt som t.ex. när Jason Stackhouse (en ganska blåst karaktär) försöker komma in på Fantasia, ett vampyrställe.
Vakten till stället: Does your mama know you’re here?
Jason: My mama is dead…
Vakten: So am I.
Jason i True Blood
Men min favoritkaraktär i serien är Lafayette, en muskulös homosexuell transevestit som svär väldigt mycket. Han bemöter alla fördomar dels väldigt snyggt, helt enkelt genom att dra upp dem. Det är så folk slutar lyssna på sina fördomstankar, genom att ma tar upp dem. Lafayett gör det på ett väldigt extremt sätt. Han råkar höra några rednecks säga att den här ”niggern” borde inte få servera maten, man vet inte vad han kan ha för sjukdomar. Och då flippar Layfayette:
Jag gillar hur han säger ”tip your waitress” i slutet.
/Elaine
d the aids here. Eat it! Bitch, you come into my house ,you gonna eat the food THE WAY I F***IN’ MAKE IT! Do you understand me? Tip your waitress.
Den här är Gabby eller Bibbi som jag brukar kalla henne. Jag har känt henne sen barnsben. Hon är halvchilenare och jag är halvbrasse. Igår så mötte våra lag varandra och hennes förlorade. Jag vågar inte ringa Gaby idag, men hon får en tröstkram här och vill hon så får hon heja på Brasilien i fortsättningen. Min mamma säger att det är mycket bättre för personer som tycker om att vinna.