Huvudbudskap:
”Vi hade 750.000 långtidssjukskrivna när jag tillträdde, nu är det 100.000 färre plus 100.000 färre förtidspensionerade”.”Vi var tydliga med att skillnaden på att arbeta och inte arbeta skulle synas”.
”Vi bryter det tidigare ständigt växande sjukskrivningsantalet, det är Alliansen som har brutit den trenden”.”Reformer bärs av myndigheter”.
”Den som tycker om Sverige röstar inte in Sverigedemokraterna i regeringen”.
”Jag har inte den tydliga konstruktionen, men vi är tydliga i ambitionen”.
Helhetsintryck: Han matchade slipsen med studion precis som Hägglund gjorde, genomtänkt men också uppenbart. Det började knackigt när de ställde honom känsliga frågor om specifika fall som utförsäkrade Carina(se fallgropar). Men det var tydligt att ambitionen var att vrida de kritiska frågorna till andra positiva åstadkommanden som Reinfeldt hävdar att Alliansen åstadkommit. Reinfeldt pekade på positiva men var samtidigt hal när det gällde att besvara de kritiska frågorna.
Kroppsspråk: Reinfeldt var inte den ”dynamiska pingstpastorn” han liknade under Almedalstalet, men han var heller inte den ”ledsna hunden” när han sa att något var roligt. Han har fått balans i kroppsspråket hamnat i mitten och det är en stor skillnad mot för sex månader sedan. Retoriskt har han vuxit.
Återkommande ord/fraser: ”Vi”, ”Omställningsförsäkring”, ”Våra bedömningar”, ”Arbetslinje”, ”Jag var väldigt tydlig”, ”Det är min uppfattning”, ”Ordning”, ”Det menar jag”, ”Jag lovar inte allt till alla”, ”Ohälsotalen”, ”Morötter”,
Bevingade ord:
”Den perfekta reformen är inte uppfunnen”,
”Jag ska först ta in vad svenska folket har sagt och sen tar vi våra beslut”.
”Glädjande nog har jag inte stått still i min utveckling de senaste 17 åren” (Om de nya moderaterna)
Argumentation: ”Vi har säkert gjort en del fel, men att säga det ger sken av att vi inte gjort något rätt”, Han vrider skickligt de negativa spåren till att belysa de positiva. Han ställer sig själv mot experternas uttalanden med argumentet ”Jag menar att” med emfas på ”jag”. Han ställer sig själv över experterna. Med folkets förtroende så kan det vara skickligt, men 16 dagar innan valet så kan det också vara hybris. För övrigt har han övervägande pragmatisk linje, han skulle väga in en del känsloargumentation (pathos) för att framstå mer som en ledare som inte bara har hjärna bakom uttalandena utan även hjärta.
Retoriska giftpilar: De enda uttalade attackerna var riktade mot SD.
”Sverigedemokraterna har bara en enda idé och det är bara att synas så mycket som möjligt.”
”Den som tycker om Sverige röstar inte in Sverigedemokraterna i regeringen”.
Fallgropar: Han undviker att prata om det specifika – utförsäkrade Carina. IStället pratar han om gruppen utförsäkrade hypotetiskt och nämner dem som ”Ohälsotalen”. Risken är att han betraktas som kylig när han inte nämner Carina specifikt först och bemöter hennes fråga. Han skulle ha gått från den specifika, nämnt Carina vid namn, och sen gått över till det allmänna för att visa att han såg Carina och resten av de långtidssjukskrivna. Ett sätt att väcka patos.
Reinfeldt förkastar Sverigedemokraterna men ger inget rakt svar kring frågan om han kan tänka sig samarbeta med dem.
Elaine Bergqvist, retoriker