Så fick jag äntligen träffa modern av Härskartekniker – Berit Ås! Det var ett härligt möte med mycket vilda diskussioner som sänds i Norsk television ikväll. Det var så skönt att vi inte var som vissa Rabiesfeminister hävdar – motståndare. Vi kom fram till att Berits härskartekniker är kulturella och sett ur ett genusperspektiv och mina är sett ur individnivå och framför allt ett retoriskt perspektiv. Det är ingen motsättning i det utan bara olika aspekter. Tack Berit för ett fantastiskt möte! Och tack Norge för att jag fick vara med i media så mycket i dag! Glöm inte att köpa boken ”Slå tilbake!”! :o)

/Elaine

Att möta Norge idag, en ny chans att skapa ett nytt persona. De vet inte vem jag är, så frågan är: Vem vill jag vara? När jag lanserade min bok i Sverige 2008 så ville inte jag sticka ut eller riskera att tas för den ytliga tjejen. Jag ville inte att folk skulle säga att ”Klart hon får uppmärksamhet så mycket som hon spelar på sitt utseende.Så jag såg ut så här:

Så jag minimerade risken för härskartekniker trots att jag visste att några skulle vara kvar som ”inkvoterad och ung, trots att hon kommer in”. Men det sket jag i! Nu är det en ny publik och vad händer om jag gör något nytt? Jag bestämde mig för att vara kvinnan som alltid är välklädd. Jag är ju trots allt densamme inombords. Men reaktionerna kan bli annorlunda!

Undrar vilket som blir mest framgångsrikt, mitt norska jag eller mitt svenska? Spännande att spela på fördomar, testa det du med!

/Elaine

Sitter i taxin på väg till
Norsk television tillsammans med Nina från mitt förlag i Norge. Där ska jag få träffa Berit Ås – Härskarteknikens moder! Spännande! 

Jag hoppas inte 90-talisterna tar över hiphopen! Det ser mörkt ut om de här grabbarna får det, men det är sjukt roligt och sorgligt på samma gång för min kusin Hampus (som också är 90-talist) säger att de är seriösa. 

Jag gillar hur han rimmar bråka med guldklocka. Jag vet att jag låter som en tant när jag säger det här, men killarna borde studera bra hiphop med substans som Common och den här låten:

Love, your happiness don’t begin wit a man
Strong woman, why should you depend on a man
I understand you want a man that’s resourceful
If he pay your bills, he feel like he bought you
Talkin to a friend, about what love is
Her man didn’t love her, cuz he didn’t love his
Hugged her from afar, said what I felt
You never find a man, till you find yourself

 /Elaine

 

Schyman inleder lugnt, hon har en förtroendeingivande röst och en närvaro som man nog inte kan träna sig till. De retoriska giftpilarna mot Åkesson är så välformulerade att de känns harmlösa. ”Du är så okunnig att det är genant” säger Schyman, inte med förakt utan hon ser nästan omsorgsfull ut som en oroad mamma till Åkesson. Det gör att Åkesson tappar fokus lite och tittar bort på ett sätt som nästan blir komisk. Det är inte Olofsson han möter i ringen nu, den matchen var en retorisk knockout som Åkesson vann. Denna gång har han en motståndare som behärskar debatttekniken bättre än de flesta andra partiledare. De retoriska fallgroparna för Schyman är när hon bemöter Åkessons påståenden med ”Det stämmer inte”. Retorik är konsten att övertyga, hon borde övertyga tittarna om att hans påståenden inte stämmer, det gör man med argument. Du kan inte bara säga tesen, utan förklara vad den grundas på.

Åkesson är en av de skickligaste debattörerna bland politikerna, han behärskar de retoriska knepen. Han utnyttjar tittarnas pathos (känslor) och även nyheterna för att förstärka sin tes om muslimernas tendenser till våldtäkt. Det gör han med en bild på Sakineh mohammadi som är dömd till stening. Han håller upp bilden under några minuter då Schyman har ordet och allt fångas i bild. Vi hör Schyman i bakgrunden men ändå så talar bilden Åkesson håller i handen högre. Utan att överrösta Schyman med rösten så gör Åkesson det med bilden.

Vi har läst om hennes öde och det svenska folket föraktar det, men helt plötsligt håller Åkesson – ”Islamhataren” – omsorgsfullt i bilden av Sakineh. – Bryr han sig om muslimer helt plötsligt, kan en och annan fråga sig. Förvirringen kan hjälpa SD eftersom de då inte framstår som renodlade muslimhatare som vissa påstår. Hans retoriska giftpilar mot Schyman är skickliga eftersom han helt enkelt citerar henne som motargument ”Du jämför svenska män med talibaner.” De retoriska fallgroparna för Åkesson är hans statestik som han nämner utan att nämna siffror, det saknar därmed fakta (logos). ”En stor del av våldtäkterna är importerade”, samtidigt vet säkert Åkesson hur effektivt skrämselretorik är. Rädda personer tänker sällan logiskt, säger man ”BU!” så springer de utan förklaring.

Retorisk vinnare? Helt klart oavgjort!

/Elaine Bergqvist, retoriker

Nu är jag framme i Norge! Jag tänkte ägna kvällen åt att analysera Jimmie Åkessons och Gudrun Schymans retorik!

Svt Play är inte dåligt!

/Elaine

Nu sitter jag på Arlanda och väntar på mitt flyg till Oslo. Lite mysbakis men framförallt överlycklig. Igår var en av de roligaste festerna jag har haft. Mina älskade vänner kom hem till mig och firade att jag hade varit 29 i en månad (Julibarn har ganska folktomma kalas, därför sköt jag upp det.

Första gäst som var på plats prick 20.00 var min barndomskompis Martin. Vi bor numera grannar och har fått upp kontakten. Jättekul att du kom!

Sen kom Cristian och Jossan, två av mina bästa vänner som vi ska åka till New York med! Ska bli så kul!

Jossan, Amy och jag klurade på hur vi skulle få folk att dansa…

Festen började lite blygsamt med att folk snackade loss med varandra. Jag brukar alltid ha ”hänsynslös bjudning” – det spelar ingen roll att folk inte känner varandra eller kanske inte går ihop, bara jag tycker om dom så får de vara med och leka. Alla kom överens! Som sagt blygsam start, men så satte Gaby på ”VOUGE” och då blev alla brudarna på festen galna!

Sen drog Faje på Michael Jackson, och då blev grabbarna galna!

Faje är grym på att dansa som Michael Jackson, här är han med gipsad arm men mot alla odds på väg till dansgolvet.

Jag fick ett kärt återseende med min Jossan som jag inte har sett sedan Almedalsveckan!

Fint folk kommer alltid sent! Det här är fina vänner som jag hittade i hissen och joinade festen!

Det äkta paret Josef & Dennis var värdar för det som blev diskussionsbordet!

Gaby bröt mot ”Inga presenter!” och gav mig te!

Berivan höll dansgolvet varmt!

Lucia och jag körde en vals till techno, det kändes rätt på nåt sätt! :oD

Meryem, Julia och ligan diggar Mc:Hammer!

Sanna Sjöswärd och Paul snackar jobb!

Det ni ser här är brudarna som skulle spajsa upp musiken galet mycket klockan 03.00 när de flesta hade gått!

Sex tappra gäster var kvar och vi hade ett galet minidisco med 90-tal som fokus!

Den som kan gissa vilken låt vi dansar tryckare till här borde få vinna en miljon!

Och till den här låten blev vi galna!!! Sprang omkring och dansade på soffan! Gustav var inte så nöjd… 🙂

Längd och ålder är bara siffror! :o)

Gästerna på väg hem, de bjöd på bootydance i hallen!

Så var det dags för det sista att lämna kalaset!

Tack alla vänner för en underbar födelsedag och tack Gustav för du lät oss dansa loss som galningar!

Kunde inte låta bli att visa bakisbilden på Faje från idag! Gipset höll trots all dans!

/Elaine

Här är Gustav och jag innan gästerna trillade in. Visst blev det bra?!

Jag tycker att Gustav rockade hängselna fint!

Värdinnan och värden för festen väntar med spänning på vad kvällen har att bjuda!

/Elaine

Om några timmar får vi finbesök av ett gäng kompisar som ska dricka vin med oss. Jag testar en massa outfits och frisyrer, går in till Gustav som säger: ÅHHHH, vad fin du är! Du ser ut som Pocahontas!”

Jag: MEH!

Gustav: Vaddå, Pocahontas är ju jättesöt!

Jag: Ja, men det är väl inte maskerad!

Gustav har lite rätt… Dags för ombyte…

/Elaine

När jag städade vardagsrummet så ser jag att Gustav har smugit in denna:

Han ställde den diskret vid bokhyllan. Ett strålrör för brandmän. Gustav fick den från Räddningstjänsten på Scania där han har jobbat i 18år och nu slutar. ”Man kan knäcka av den och använda den på brandslangen!” förklarade Gustav entusiastiskt. Men jag var ändå inte helt övertygad om att den skulle få vara kvar så synlig. Jag är emot sånt som bara dammar. Men så kollade jag närmare…

”Snygg Gurra”! Vilka härliga arbetskollegor, nu är jag övertygad och den får definitivt stå kvar! När jag och Gustav dejtade för första gången så hette han ”Snygg Gurra” på min telefon. Kul att kollegorna har bra smak! Hands of grabbar! ;o)

/Elaine