Igår kom jag hem från NY och då var det bara raka vägen till Villa Aske där jag skulle hålla en halvdagskurs i retorik och sälj för Swedbank. Den skulle hållas på engelska och det flöt på riktigt bra, hade ju värmt upp en vecka i NY. När jag kom dit så träffade jag den här personen!

Det här mina vänner det är Patrik, en mycket betydelsefull person för alla som delade gården jag bodde på i Bredäng under mina barndomsår.

Patrik var äldst och tog hand om alla på gården. Han var gårdens kung och min bästa vän Sara Florén och jag var dö-kära i honom.

Sara 7 år

Fast vi var ju bara 7år och han var så gammal som 11! Han sprang snabbast, bäst på brännboll och så lät hans oss mindre få vara med och leka. Vi såg honom alltid som en hjälte på gården. Han vågade hoppa från 3:an i hopptornet vid Mälarhöjdsbadet också.

Det var urhärligt att träffa min gamla hjälte från barndomsåren. Chockerande att jag hade växt om stora Patrik! 🙂 Men han kommer alltid var min stora hjälte från Ålgrytevägen 7. Bredäng baby, those were the days!

/Elaine

Mitt förortshjärta slår volter när jag hör den här låten, trots att jag är från Bredäng. Texten är så fin och musiken!! Ack, Oskar Linnros, jag avundas alla som får jobba med honom!

Ӂh, Sundbyberg dom kan dra
För jag minns varje bänk, varje dag
Sundbyberg, jag blir aldrig som dom från stan
Jag är alldeles för lojal
Förortsbarn, vi blir aldrig som dom från stan”

/Elaine