Hon lämnade sitt kort till mig till arrangörerna! Himla fint tycker jag. Henne skulle jag vilja prata med över en lunch, en riktig powerwoman och förebild!

Sen småsnackade jag lite med Stefan Einhorn som föreläste efter mig! Trevlig man och lysande författare!

/Elaine

Vad säger man till kompisar från förr?

I lördags var jag bjuden på 30-årsfest, min gamla högstadiepolare Martin var födelsedagsbarnet. Vi upptäckte att vi var grannar för 1 år sedan och har hittat tillbaka till varandra. Jättekul tycker vi!

Martin var den populäraste killen i Älvsjö tillsammans med Peter som ni ser dansa i mitten lite längre ner. De har knappast blivit någon större förändring där, de har inga svårigheter att få tjejer idag heller. 🙂

Det som var så spännande och lite läskigt med att träffa alla var att precis allt var sig likt. Samma tjejgäng som jag hängde med 7-9:an hängde fortfarande.Jag vet inte hur det är nu men så här var det förr.

Längst till vänster har vi Emma som var alfatjejen i gänget. Hon vann  ”snyggast i skolan- kategorin” varje år och alla killar var kära i henne. Jag vann skolans bästa kompis, tyckte jag var grymt då. Jag var ingen skönhet men snäll! Mattias i mitten är två år äldre, han var coolingen i 9:an och i Älvsjö. Han hade grymma hemmafester som vårt tjejgäng fick komma till. Kaisa (Emmas lillasyster) lika gammal som mig. Tjejen utan krusiduller, sa alltid som hon tyckte och där har inget ändras vilket är väldigt skönt. Jag kommer i håg hur jag älskade Fugees när vi hängde och hon kunde bara inte fatta det. På Martins fest ville hon ha schlager men det spelades bara ”Motown” tyckte Kaisa. *hahaha* Kaisa och jag har aldrig och kommer aldrig ha samma musiksmak.

Älvsjös grabbgäng var exakt det samma! Tyckte jag var fint, de har hålllit ihop sjukt länge! Sån här dans var det knappt på festerna under Älvsjötiden, men vissa saker ändras visst.

Här har vi charmtrollet Linda, Nisse i mitten och Elias! Alla från det gamla Älvsjögänget. Häftigt att de håller ihop!

Jag måste säga att det var en hit att träffa gamla gänget samtidigt som jag började undra varför jag slutade hänga med dem. Jag flyttade till London ett år, sen till Barcelona i två, sen blev jag frireligiös (det är sant!), sen släppte jag det, pluggade till retorikkonsult, åkte till Barcelona igen och levde hippielivet, ryckte upp mig, åkte hem och började jobba som retorikkonsult. Så det är inte så konstigt, alla hängde inte med i svängarna. Det är inte så att jag känner mig utstött eller så, men ibland kan man kika på bilderna av gamla polare på facebook och undra vad som hände. Glorifiera det förflutna. Men man får ställa sig frågan igen, ”Längtar jag tillbaka till högstadiet?!” och svaret för mig är ”Verkligen Inte!”. Jag har förlorat några polare sedan dagis också, men livet går vidare.

Gustav tyckte fö att festen var som att kliva rakt in i Beverly Hills, men det var för att jag berättade vilka alla var för 15 år sedan! Har du varit på en reuinon? Var det en hit eller skit?

/Elaine, nostalgisk retoriker

Tänkte att det vore kul om vi sågs live någon gång! Vad sägs om alla bloggläsare i Stockholm kommer till Scandic Star Sollentuna på onsdag?! Finfina föreläsare kommer snacka om hur man snackar! Här har du ett smakprov från Norge, min första föreläsning i Oslo.

Kom vettja!

Jag är ledsen att träffen med Åkesson publiceras så sent, men vi satt och snackade i nästan tre timmar så det var svårt att hitta tiden att sammanfatta allt. Hur som så kommer jag till Riksdagen och får träffa alla på SD:s HQ. Alla var ju självfallet jättetrevliga. Det är svårt att komma någon vart om man inte väcker välvilja, så det var inte förvånande. Roligast var början av mötet! Vad bjöd SD:arna på för fika tror ni? Jo kaffe och…

Det var självfallet ingen intention bakom det men jag kunde låta bli att skoja lite. Min pappa som är svensk politisk inkorrekt 50-talist brukade skoja med kvinnan i kiosken, när jag var liten. Han chockade henne genom att säga: ”Jag vill ha en negerboll till min negerunge” och så pekade han på mig, fem år med afro och stod och gapskrattade åt kvinnan i kiosken som var i chock. Hon trodde pappa var rasist och barnet var väl psykiskt sjukt? Jag tyckte det var löjligt med folk som inte förstod att pappa skämtade.

Så när jag fick syn på kalla-det-vad-du-vill-bollarna hos SD så började jag med att jävlas lite.

Jag inspikterar chokladbollanra: Åh, har ni köpt fika?!

Åkesson tittar på chokladbollarna lite osäkert och sen på mig: Ja..

Jag ler stort: Ni bjuder på Negerbollar!

Åkesson (skrattar nervöst) men poängterar: Jag kallar dem chokladbollar.

Sen berättade jag historien om min pappa och det blev ingen ”negerbolls-diskussion”. Så inleddes mötet, fortsättning följer.

/Elaine

Jag förstår mig inte på surtanter eller gubbar heller för den delen. Varför sätter man sånna vid informationsdisken och biljettförsäljningen? Det är ju heltokigt eftersom det är de som möter kunderna. Jag kom till Cityterminalen i Stockholm klockan 06.15, mitt tåg till Härnösand skulle gå 06.30 min föreläsning började 11.00 i Härnösand. ”INSTÄLLT buss ersätter” stod det på tavlan. Hur sjutton ska en buss kunna ta mig dit i tid, bäst jag frågar.

Surtant (ser fö sur ut hela tiden): Du får ta en ersättningsbuss.

Jag: Det gör jag gärna, men först måste jag veta hur lång tid det tar.

Surtant: Det vet vi inte.

Jag: Men bussen går om fem minuter, när vet ni hur lång tid det tar.

Surtant: Vi jobbar på att få den informationen.

Jag: Tror du att ni kan få den inom fem minuter för då går bussen.

Surtant: Vi jobbar på att få den informationen. Men ta bussen.

Jag: Så du menar att jag ska sätta mig på en buss till Härnösand utan att veta hur lång tid det tar att komma dit?

Annan kund: Busschaffören sa att vi skulle fråga er om hur lång tid det tog.

Surtant: Vi jobbar på att få den informationen.

Helt sjukt, lär SJ personalen att köra en Bosse Ringholm när det krisar sig? Vi missade bussen eftersom Sj ”Jobbade på att få den informationen”. Nu tio minuter senare sitter jag på Arlanda Express, hoppas SAS sköter det snyggare.

/Elaine

Jag hittade min afroängel i Göteborg, Lisa! Hon är frissa i på Christers och har nu tagit sig an mitt afro! Platttänger is the shit! Tack Lisa!

Hamnade i en vild diskussion med killen som satt i frisörstolen bredvid, vi diskuterade politikernas retorik och kom in på Mona Sahlin. ”Hon är en skicklig retoriker!” sa han lite irriterat och när jag nämnt hennes opinionssiffror. ”Ja, det får man tycka” sa jag. ”Nej, hon ÅR en skicklig retoriker” kontrade han. Och jag tycker det är svårt att diskutera med folk som pratar på ett sätt som indikerar att de har sanningen. Varken jag eller han har det, det ligger i betraktarens öga. Sen kan man peka på saker som gör henne mer eller mindre skicklig, det kan man med alla. Killen bredvid fick hursom en superfin frisyr!

/Elaine, found in Göteborg!

Nu är föreläsningen för Axfood klar! Klädseln funkade fint, det skulle ju vara lite festligt. Så det fick bli så.

Något som är intressant är att jag inte är lika rolig när jag är finklädd som jag kan vara i jeans och en skön tröja. Med högklackade skor och klänning blir jag mer stel och tar inte ut svängarna lika mycket, så är det ju med klädsel. Tack och lov så har jag en backup-outfit med mig. Jag befinner mig på Rånäs slott där jag ska hålla en halvdagsubildning i Härskarteknik. Och jag får ha på mig sköna kläder!

Då blir jag så här glad. Jeans och rödtröja funkar fint för halvdagsutbildningar. Skulle bli så konstigt om jag kom i en tjusig klänning, i alla fall för mig.

/Elaine

Jag blir tipsad om en artikel som skrev argt om Paul Ronge, mig och andra så kallade ”experter” i media. Det som slog mig var att journalisten hävdade att jag fick mitt ”genombrott” under valet 2010 när jag fick sitta i morgonsofforna och kommentera partiledarnas retorik. Han och jag måste nog definiera genombrott väldigt olika eller så är det, som 70-talister använder, ironi. Att vara med i tv rutan 5 minuterX6 gånger klockan 05.50 när största delen av Sveriges befolkning sover, det är väl inget genombrott? Och om man blir så provocerad av det ”experterna” säger så är det väl bara att göra som alla andra, byt kanal!

Men varför byta kanal när man kan få skäl att skriva ett bitter artikel och läsa bloggar av likasinnade. Jag tror vissa älskar att sura så mycket att de nästan kommer i byxorna av att läsa kommentarerna på flashback forum. Är så glad att jag inte känner några sånna personer.

/Elaine Bergqvist

Mycket busigt och mycket låg humor.

Jag sitter i taxin på väg till mitt flyg, gör ett litet experiment. Ska kolla reaktionerna på facebook om man skriver  nyheter på någon annans vägg. Så jag går in på facebook, och min stackars pojkvän blir mitt första offer. Jag skrev ”Jasså, vill du gifta dig?!” Det händer så lite på hans facebook, så nu kanske det blir lite action. Sen har han inte heller friat så vi får väl se om det blir action där också.

Sen skrev jag så här på min bästa killkompis Fajes vägg (ber till gudarna att han inte ska hämnas, har en massa jobbkompisar på fb): Jag kan tyvärr inte låna ut ballerinaskorna i helgen, det är ändå storlek 38 så de är nog för stora för dig.”

Nu ska vi se om det blir några reaktioner. :o)

/Elaine

Tänk att vi är i så nära i ålder, men så olika. Efter gårdagens artikel har jag tänkt på kulturella skillnader mellan de olika generationerna. Och skillnaden i humor mellan 70- och 80-talisterna kan vara markant. En kompis visade den här filmen och alla 70-talister på festen skrattade så att de dog. 80-talisterna? Vi fattade nada. Vad tycker du om den här filmen? Om du tycker den är rolig, så förklara gärna för mig. Jag dör av nyfikenhet!

/Elaine, förbryllad 80-talist