För några veckor sedan så berättade jag att jag blev plåtad av en fantastisk kvinna och fotograf; Sanna Sjöswärd. Hon hade ett sätt att plåta som verkligen lockade fram själen. Det är inga kissnödiga eller tillgjorda poser där inte. Nej tvärtom så får man tänka på saker som väcker starka känslor, dessa fångar hon på bild. Resultaten kan ni se här. Ta en titt och gissa vad de hon fotar tänker på och/eller njut bara av hennes bilder. Jag har väldigt nära till känslorna, på gott och ont, så jag började tom böla vid tillfällen. Som tur är publiceras inte de bilderna.

© Sanna Sjöswärd 2010

Vad tänker jag på?

/Elaine

Är det inte spännande vad genomtänkt retorik kan göra. I dag är medierna alldeles tysta för att Littorin gjorde något som gör det svårt att sparka på honom – han la sig ner och sa ”jag orkar inte”. Hur man än vänder och vrider på det så förlorar tidningarna på att publicera mer om honom eftersom han trots sitt påstådda brott väcker sympatier hos folket. Aftonbladet publicerade en analys av det i går där bland annat jag och Paul Ronge agerade experter åt hans medieretorik.

Hela analysen fick inte plats i tidningen så retorikintresserade läsare, ni får resten av analysen här:

Vad är din reaktion på Littorins mejlintervju i DN?

Ur retorisk aspekt så är det tydligt att Littorin helt och hållet går på pathos – vädjandet till läsarnas känslor. Han tar pathos som försvar för att han bemött media som han gjort och argument till att han ska lämnas i fred. Är man oskyldigt anklagad kanske den spontana reaktionen kunde vara ilska gentemot den vars påstådda falska uttalande har ödelagt ens karriär. Men hans motargument till det är ”Jag orkar inte”. All passivitet till ett sådant påstående tror jag folk förstår.

Hur tycker du att Littorin har hanterat situationen?
Tystnad och flykt är din värsta fiende när anklagelserna hopar sig. Hanteringen dagarna innan kan vara svåra att reparera, men bra att han sa något till slut. Oavsett hur grov anklagelsen är så är det bättre att sanningen kommer från den anklagade så fort som möjligt istället för att spekulationer spinner vidare från medier. Det var så Letterman gjorde medan Tiger Woods gjorde motsatsen. Utgången är redan känd.  Fortsätter medierna sitt drev så kommer han dock att behöva fylla på pathosargumenten med logosargument – fakta som motbevisar anklagelserna.

Elaine Bergqvist, retoriker.

Helhetsintryck:

Wetterstrand: Hon var på gott humör och den retoriska strukturen på talet var snygg, men framträdandet var inte fullt så inspirerande som jag hade väntat mig. Fotbollsretoriken var populär idag och kommer säkerligen vara det under 2014 också. Något som var unik var att Wetterstrand pratade ett du-form. Ett retoriskt grepp för att få varje lyssnare att känna att hon talar direkt till dem: ”Tänk dig när ditt barn blir sjukt”. Hon använde rösten strategiskt för att förstärka stressen kring krångel med försäkringspengar. Hon pratade snabbare och rösthastigheten påverkar pulsen hos lyssnarna. I dag var Wetterstrand ingen karismatisk talare, men övertygande.

Eriksson: Han hade logos-delen (faktadelen) i talet. Han var väldigt konkret med vad de ville göra för Sverige och radade upp många förslag. Även han hade en förkärlek för fotbollsretoriken: ”Fem millimeter från mål lyckades hon snubbla och trassla in sig i nätet istället för att slå in bollen.”, ”Bostadsminister Odell hade den givna straffsparken när jobbkrisen kom”. Eriksson var lite Obama-inspirerad då han bytte ”Yes we can” till ”Sverige kan”. Sen utnyttjade han omgivningen för att förstärka sitt tal, han blickade ut över havet och sa: ”Östersjön härutanför är ett av världens mest sårbara hav.” 

Fallgropar:

Med tanke på all den fotbollsretorik vi har hört under veckan så tycker jag att talskrivarna kunde ha gjort något nytt. Det är nästan så att man hostar upp fotbollar efter alla liknelser, så för den missen får i alla fall talskrivarna rött kort. Men metaforerna till trots så var talet väldigt balanserat och konkret. Inom retoriken ska man avsluta med det starkaste argumentet, slutklämmen är viktigast. Eftersom Wetterstrand var bäst skulle hon haft sista delen av talet istället för Eriksson.

Hela analysen kan ni läsa här om en stund.

För er som är intresserad av krishanteringen och retoriken från Moderaterna kring Littorin så skriver Paul Ronge intressant om det här.

/Elaine Bergqvist, retoriker.

Helhetsintryck: Det var en samlad Hägglund som klev upp bakom talarstolen och bakom två teleprompters. Han var inte lika pigg eller taggad som förra årets Almedalstal, talet var heller inte lika bra som då. Men han lyckades ändå locka till fler skratt än någon annan partiledare gjort här. Han bjöd på metaforer och liknelser, fotbollsplanen var en del av talet han kunde leka med länge. Publiken skrattade när han avfyrade med: 

”Vänsterskruvar”, 

”I laget finns många rutinerade bänknötare”, 

”Laget förfinar filmningar i det mediala gröngräset” 

”Få är framstående när det gäller att använda huvudet”.

Läs resten av analysen här.

/Elaine Bergqvist, retoriker

Glöm inte visitkorten!

Yes, då var det dags för lite mingel innan Hägglunds tal. Glömde uppdatera er om de underbara personerna jag träffade igår, men vi tar det i morgon! Vi ses på Primes mingel Almedalen!

/Elaine, retoriker

S: Han skrev, eller rättare sagt, han utformade talet själv. Han tar ett papper och skriver ner ett antal områden han ska prata om. Ingen vet exakt hur talet kommer att bli, men vi vet vilka delar han kommer ta upp.

Jag: Reinfeldt var på väldigt bra humör, vem och hur peppade man honom innan han klev ut på scen?

S: Vi ÄR redan peppade! Vi har gått från underläge till jämt läge. Vi känner oss taggade och där har du nyckeln till att få ett sådant retoriskt tal.

Jag: Reinfeldt var väldigt annorlunda mot vad jag tror svenska folket är vana att se honom.

S: Hade du sett talen han håller internt så hade du inte sagt så. Det här är Reinfeldt som parti- och Alliansledare. Varför han varit annorlunda de senaste åren är för att vi har haft en kris, då är det viktigt att man är saklig och tydlig, jag tror att väljarna uppskattar det. Men i Almedalen kan man vara mer fri.

Jag: Är det en strategi att hålla isär den interna och externa bilden?

S: Nej, vi anpassar retoriken efter sammanhang.

Jag: Nu ska snart Björklund hålla tal, pratar ni retorisk strategi med de andra partiledarna i Alliansen?

S: ”Retorisk strategi”, det är dina ord Elaine. Nej, varje partiledare utformar sitt eget tal. Och Reinfeldt har utformat sitt själv. Han är som bäst när han talar fritt.

Där har ni hemligheten mina vänner! Det är alltså ingen retorikkonsult eller dramapedagog som ligger bakom ”Pingstpastor-talet” det var Reinfeldt själv! Jag håller tummarna för att jag får en intervju med Ibrahim Baylan om Sahlins tal på torsdag!

/Elaine Bergqvist, retoriker

”Ohly gör en Obama”

Retorikexpert Elaine Bergqvist analyserar Lars Ohlys tal i Almedalen

Jag är chockad både över Reinfeldts tal och över hur mycket jag säger ”på så sätt”. I morgon är det Ohly som är i fokus, vi ses då!

Godnatt!

/Elaine

fotograf Urban Andersson.

Retorisk analys av Reinfeldts tal:

Helhetsintryck: Jag har aldrig sett Reinfeldt så här, han satte ribban för resten av Almedalsveckan. Mannen utan kroppsspråk var som bortblåst. Han hade en retorik som liknade en pingstpastor från USA nyss kommen till ett väckelsemöte. Inledningsvis skämtar han med publiken ”Hur många är här för första gången? Herre gud! Har ni missat Almedalen hela livet?”. Något som var retoriskt snyggt var dels argumentationstekniken men också att han klev fram framför talarstolen, vilken politiker annars gärna håller i krampaktigt. Han lyckades även inkludera skrämselretorik, ett ganska fult men också ovanligt grepp i politisk retorik.

Kroppsspråk: Något som inger förtroende i kroppsspråket är ögonkontakt och att man visar handflatorna. Reinfeldt visade konsekvent handflatorna och tittade på publiken. Dessutom klev han fram framför talarstolen, också en förtroendeingivande gest då han kommer närmare lyssnarna.

Återkommande ord/fraser: ”Skatter”, ”ordning i de offentliga finanserna” ”grabbarna på luckan”, ”bidragspolitik”, ”nya moderaterna”, ”de rödgröna”, ”särintressen”, ”aldrig vara nöjd” och ”ungdomarna”.

Bevingade ord: ”Anders Borg står mot Thomas Östros, vår arbetspolitik står mot De rödgrönas bidragspolitik”. ”Vi går inte i särintressnas ledband, vi tittar på allmänintresset”. ”Jag har Jan, Göran och Maud, det är mina kompisar”.

Argumentation: Reinfeldt gav tre besked enligt argumentationsmodellens tre argument. ”Tre vi kommer inte lova ytterligare skattesänkningar 2011”. ”Vi ska värna om välfärdens kärna.” ”Vi kommer stoppa de rödgrönas skattehöjningar. ”

Retoriska giftpilar: Reinfeldts främsta attacker var skattefrågan. Det var den delen av talet som var en klassisk skrämselretorik: De rödgröna ska införa en ungdomsskatt, en pensionärsskatt, kvinnoskatt, löntagarskatt, ta tillbaka fastighetsskatten, kilometerskatt, bensiskatt, ”förmögenhetsskatt, kommunalskatt. ”Man höjer skatten för att man måste, annars kan man inte på nåt sätt gå och lägga sig på kvällen”, ”De vill skattebefria en herrgård i Sörmland, men nita ett radhus i Stockholmsområdet”.

Retoriska fallgropar: Det är bra att vara entusiastisk, men att som statsminister raljera kan uppfattas en översittarjargong. Så är det alltid om du slår från en maktposition. Att gå från en lugn och analystiskt framtoning till teatralisk är också en risk då svenska folket kanske inte hänger med i den retoriska makeovern. Sen pratade Reinfeldt inte så mycket om moderaternas visioner, vad de faktiskt vill göra nästa om de vinner valet.

Det är de sista månaderna innan valet och sju dagar framåt kommer jag retorikanalysera intensivt för Aftonbladets räkning. Varje partiledare kommer hålla ett tal och jag kommer bedöma deras retorik, politiken får andra experter sköta. Det kommer dyka upp kommentatorer och artiklar som hävdar att jag är mutad av diverse parti. Det är smällar man får ta som retorikexpert, speciellt när det gäller folk som inte kan skilja på retorik och politik. Varannan vecka är jag ”sossehora” och varannan är jag ”moderatmutad”. Andra veckor mobbar jag Sahlin, och sen finns det kusliga dagar då en litterturvetare hävdar att ickverbal kommunikation inte spelar roll. Sen förstärker han det med att säga att Sahlins retoriska guldkorn var när hon sa ”Att betala skatt är häftigt”. Men det här ska vi inte fokusera på utan det är politikersnacket som är i fokus.

Jag kan redan nu utse en retorisk vinnare, Maria Wetterstrand. Sahlin har ju tackat nej till att möta Reinfeldt i en debatt dagen innan folket ska rösta. Hade Wetterstrand mött Reinfeldt i den debatten så tror jag att Alliansen hade fått packa sina väskor. Ordets makt är inte att leka med. Retoriken handlar inte bara om vad utan också om hur du säger det. Makt och vältalighet går ofta hand i hand.

Att vi retoriker hävdar att Hitler var en lysande talare betyder inte att vi sympatiserar med nazis. Och om Sahlin eller Reinfeldt är en bättre retoriker än den andre betyder inte att vi sympatiserar med politiken. Så vi kan väl hoppa över de anklagelserna under Almedalsveckan.

/Elaine Bergqvist, retoriker