Det var en samlad Jan Björklund som mötte Almedalspubliken i kväll. Med tungt fokus på skolfrågorna försökte han vinna massorna, och sänka de rödgrönas ”flumskola”.
Här analyserar Aftonbladets Elaine Bergqvist FP-ledarens retoriska slagkraft:
Huvudbudskap: ”Ingen i Sverige ska behöva vara rädd för att bli gammal”, ”Sveriges framtid skapas i våra klassrum” och ”Om undervisningen ska utgå från föräldrarnas sociala situation åstadkoms inga klassresor”.
Helhetsintryck: Det är en dyster inledning där han använder berättelsen (narratio) för att fånga åhörarna. Han berättar om en 90-åring, en 88-åring och om ”Sunes och Alices” negativa erfarenhet av äldrevården. Det är tydligt att pensionärerna är huvudmålgruppen då han ägnade en stor del i talet till att prata om dem. Den röda tråden var berättelser om olika personer som han hade fått mejl från eller läst om. På det stora hela var det ett tryggt, stabilt och tråkigt tal. Björklund har en förtroendeingivande röst på så sätt att han låter väldigt saklig. Klädseln var precis som Reinfeldts statsmannamässig.
Kroppsspråk: Obefintligt. Björklund läste innantill vilket ledde till en del felsägningar och statiskt kroppsspråk. Talet blev väldigt tråkigt, Björklund lät som en rektor vid en dyster skolavslutning. Den trista tonen fungerade när han pratade om folks missöden, men när han pratade visioner kände man inte optimismen.
Återkommande ord/fraser: ”Individer”, ”socialliberalism”, ”framtiden” och ”kunskap”.
Bevingade ord: ”Ingen i Sverige ska behöva vara rädd för att bli gammal”, ”Verklig kreativitet och kritiskt tänkande utvecklas allra bäst i en i en kunskapsskola – inte en flumskola!” och ”Det är bättre att ungdomar försörjer sig på ett lärlingsjobb än på socialbidrag”.
Argumentation:Tre saker ville han ge pensionärerna och det argumenterade han för i talet:
Parboendegaranti
Ut-och-gå-garanti
Välja-mat-garanti
Retoriska giftpilar mot de rödgröna: ”Socialismen accepterar fattigdom så länge den fördelas jämlikt!” ”De rödgröna är emot att människor blir rika, vi är emot att människor är fattiga!” ”Nu vill alla vara liberaler! Ja inte alla, inte Ohly förstås”. ”Vänstertrojkan går till val med gårdagens idéer.” ”Alla skulle med men ingen visste vart, sa Mona Sahlin 2006 när de förlorade.”
Fallgropar: ”I dagg” sa Björklund när han skulle säga ”i dag”. Det är den stora nackdelen med att läsa talet innantill – det ger känslan av att någon annan skrivit talet. En annan nackdel var att Björklund hade läst om alla personer han tog upp i talet utom en. Att ha berättelser om folk tappar sin tyngd om man inte har träffat dem: ”När jag är ensam och ska sova samlar sig tankarna. Då tänker jag på Alice och allt vi har gjort ihop, säger Sune till tidningen Aftonbladet, som skriver om paret”, ”Jag läser om henne i tidningen Östran i förra veckan”
/Elaine Bergqvist, retoriker
