Nu sitter jag på tåget till Örebro där världens bästa publik väntar – Emax. Det är nästan lite hallelujavarning på dem, och jag gillar det. Jag ska ta kort på dem från scenen så ni får en idé om hur det är. Så här såg jag ut när jag föreläste för dem förra året, man vet aldrig vad man ska vänta sig från dom. Jag förläste för dem två gånger och jag var både glad och lite chockad. :o)

Föreläsningar är hemskt roliga, men det börjar bli mindre och mindre tid för det. Retorikträningarna tar över, folk vill lära sig att snacka snyggt och det har jag full förståelse för efter prins Daniels retoriska knock out!Just nu sitter jag på tåget till Örebro och det måste vara världens bästa kontor men en usikt över Sveriges landskap.Åh nu kom en solstrimma, Photo booth!

Äsch nu tittade jag på mig själv istället för i kameran, då ser man så fåfäng ut men jag bjuder på det. Jag fick låna en vintageklänning av min goda vän Berivan. Min andra vän tyckte att den passade mig för att jag hade ”amerikanska former”. Det är tur att jag känner Meryem, men amerikanska former kan ju vara två saker.

Att välja kläder som föreläsare är inte helt lätt, målgruppen skiljer sig något. Men idag är det i alla fall en vintageklänning för en peppad publik mellan 20-30 år. Visst är den fin?! Jag får inte plats med hela mig i skärmen, men tar mer kort när jag står framför hallelujapubliken.

– vaddå fotar någon mig när jag bara RÅKAR posa?

/Elaine Bergqvist, föreläsare