Helhetsintryck:

Wetterstrand: Hon var på gott humör och den retoriska strukturen på talet var snygg, men framträdandet var inte fullt så inspirerande som jag hade väntat mig. Fotbollsretoriken var populär idag och kommer säkerligen vara det under 2014 också. Något som var unik var att Wetterstrand pratade ett du-form. Ett retoriskt grepp för att få varje lyssnare att känna att hon talar direkt till dem: ”Tänk dig när ditt barn blir sjukt”. Hon använde rösten strategiskt för att förstärka stressen kring krångel med försäkringspengar. Hon pratade snabbare och rösthastigheten påverkar pulsen hos lyssnarna. I dag var Wetterstrand ingen karismatisk talare, men övertygande.

Eriksson: Han hade logos-delen (faktadelen) i talet. Han var väldigt konkret med vad de ville göra för Sverige och radade upp många förslag. Även han hade en förkärlek för fotbollsretoriken: ”Fem millimeter från mål lyckades hon snubbla och trassla in sig i nätet istället för att slå in bollen.”, ”Bostadsminister Odell hade den givna straffsparken när jobbkrisen kom”. Eriksson var lite Obama-inspirerad då han bytte ”Yes we can” till ”Sverige kan”. Sen utnyttjade han omgivningen för att förstärka sitt tal, han blickade ut över havet och sa: ”Östersjön härutanför är ett av världens mest sårbara hav.” 

Fallgropar:

Med tanke på all den fotbollsretorik vi har hört under veckan så tycker jag att talskrivarna kunde ha gjort något nytt. Det är nästan så att man hostar upp fotbollar efter alla liknelser, så för den missen får i alla fall talskrivarna rött kort. Men metaforerna till trots så var talet väldigt balanserat och konkret. Inom retoriken ska man avsluta med det starkaste argumentet, slutklämmen är viktigast. Eftersom Wetterstrand var bäst skulle hon haft sista delen av talet istället för Eriksson.

Hela analysen kan ni läsa här om en stund.

För er som är intresserad av krishanteringen och retoriken från Moderaterna kring Littorin så skriver Paul Ronge intressant om det här.

/Elaine Bergqvist, retoriker.