I dag var jag hos en rolig kirurg som skulle skära bort ett sår jag har haft på benet i ett år. Han var så oretorisk att det blev komiskt. Den första dialogen gick så här:

Kirurgen: Så ska vi ta såret till labbet.

Jag: Varför det?

Kirurg: Ja så att vi inte kastar iväg något som kan vara en elakartad tumör. (skratt)

Jag (skratt, fast lite nervöst)

Sen hade jag fått bedövning och då blev dialogen så här:

Kirurgen: Och jag förmodar att du är bedövad?

Jag: Jag tror det…

Kirurgen: Ja, för jag skär i dig för fullt!

Ibland blir det så fel att det blir komiskt! Nu har jag sju fina stygn på benet och kirurgen var jätteduktig på sitt jobb. Alla kan inte vara retoriska. 🙂

/Elaine