Är det inte spännande vad genomtänkt retorik kan göra. I dag är medierna alldeles tysta för att Littorin gjorde något som gör det svårt att sparka på honom – han la sig ner och sa ”jag orkar inte”. Hur man än vänder och vrider på det så förlorar tidningarna på att publicera mer om honom eftersom han trots sitt påstådda brott väcker sympatier hos folket. Aftonbladet publicerade en analys av det i går där bland annat jag och Paul Ronge agerade experter åt hans medieretorik.

Hela analysen fick inte plats i tidningen så retorikintresserade läsare, ni får resten av analysen här:

Vad är din reaktion på Littorins mejlintervju i DN?

Ur retorisk aspekt så är det tydligt att Littorin helt och hållet går på pathos – vädjandet till läsarnas känslor. Han tar pathos som försvar för att han bemött media som han gjort och argument till att han ska lämnas i fred. Är man oskyldigt anklagad kanske den spontana reaktionen kunde vara ilska gentemot den vars påstådda falska uttalande har ödelagt ens karriär. Men hans motargument till det är ”Jag orkar inte”. All passivitet till ett sådant påstående tror jag folk förstår.

Hur tycker du att Littorin har hanterat situationen?
Tystnad och flykt är din värsta fiende när anklagelserna hopar sig. Hanteringen dagarna innan kan vara svåra att reparera, men bra att han sa något till slut. Oavsett hur grov anklagelsen är så är det bättre att sanningen kommer från den anklagade så fort som möjligt istället för att spekulationer spinner vidare från medier. Det var så Letterman gjorde medan Tiger Woods gjorde motsatsen. Utgången är redan känd.  Fortsätter medierna sitt drev så kommer han dock att behöva fylla på pathosargumenten med logosargument – fakta som motbevisar anklagelserna.

Elaine Bergqvist, retoriker.

Vad är din reaktion på Littorins mejlintervju i DN?

Ur retorisk aspekt så är det tydligt att Littorin helt och hållet går på pathos – vädjandet till läsarnas känslor. Han har sina känslor till försvar för att han bemött media som han gjort och dessutom som argument till att han ska få lämnas i fred. Han ställer sig inte emot kvinnan ”Jag vet inte om hon misstagit sig eller hittat på hela historien. Men jag har inget behov av att ta ut någon ilska eller upprördhet på henne”.  Är man oskyldigt utpekad kanske den spontana reaktionen kunde vara ilska gentemot den vars påstådda falska uttalande har ödelagt ens karriär. Men hans motargument till det är ”Jag orkar inte”. All passivitet till ett sådant påstående tror jag folk förstår.

Vad läser du mellan raderna i Littorins uttalande i DN?

Att han vädjar till folkets känslor. Han har klivit ner från ministerposten men även från den ”övermänskliga posten” som han sagt att hårdbevakning av media innebär. Hans underliggande tes/påstående är ”Jag är bara människa”. Och det är svårt att peka på en person som säger att han inte orkar. Det har aldrig varit en retorisk framgång att sparka på dem som ligger ner, det väcker bara sympatier. Ett exempel var ju Fälldin som förlorade debatten mot Palme, men vann folkets sympatier. Därför tror jag att hans retorik kommer resultera i det han vill, att medierna lämnar honom ifred. (Resten av analysen publiceras här, inom kort)

Elaine Bergqvist, retoriker

Andra skriver intressant om Littorins hantering av media.

Helhetsintryck:

Wetterstrand: Hon var på gott humör och den retoriska strukturen på talet var snygg, men framträdandet var inte fullt så inspirerande som jag hade väntat mig. Fotbollsretoriken var populär idag och kommer säkerligen vara det under 2014 också. Något som var unik var att Wetterstrand pratade ett du-form. Ett retoriskt grepp för att få varje lyssnare att känna att hon talar direkt till dem: ”Tänk dig när ditt barn blir sjukt”. Hon använde rösten strategiskt för att förstärka stressen kring krångel med försäkringspengar. Hon pratade snabbare och rösthastigheten påverkar pulsen hos lyssnarna. I dag var Wetterstrand ingen karismatisk talare, men övertygande.

Eriksson: Han hade logos-delen (faktadelen) i talet. Han var väldigt konkret med vad de ville göra för Sverige och radade upp många förslag. Även han hade en förkärlek för fotbollsretoriken: ”Fem millimeter från mål lyckades hon snubbla och trassla in sig i nätet istället för att slå in bollen.”, ”Bostadsminister Odell hade den givna straffsparken när jobbkrisen kom”. Eriksson var lite Obama-inspirerad då han bytte ”Yes we can” till ”Sverige kan”. Sen utnyttjade han omgivningen för att förstärka sitt tal, han blickade ut över havet och sa: ”Östersjön härutanför är ett av världens mest sårbara hav.” 

Fallgropar:

Med tanke på all den fotbollsretorik vi har hört under veckan så tycker jag att talskrivarna kunde ha gjort något nytt. Det är nästan så att man hostar upp fotbollar efter alla liknelser, så för den missen får i alla fall talskrivarna rött kort. Men metaforerna till trots så var talet väldigt balanserat och konkret. Inom retoriken ska man avsluta med det starkaste argumentet, slutklämmen är viktigast. Eftersom Wetterstrand var bäst skulle hon haft sista delen av talet istället för Eriksson.

Hela analysen kan ni läsa här om en stund.

För er som är intresserad av krishanteringen och retoriken från Moderaterna kring Littorin så skriver Paul Ronge intressant om det här.

/Elaine Bergqvist, retoriker.