Nu sitter jag på tåget hem från Stockholm. Jag har föreläst för sammanlagt 1500 personer. Efter att fått se så mycket härligt folk så är det skönt att bryta av med utsikten från tåget. Det är något magiskt med skogen och ibland känns det som den ler tillbaka.. 🙂
Vi ses i Stockholm!
/Elaine
Dagen har börjat riktigt fint! Hade morgonmöte med SnackaSnyggtgänget, vi smed stora planer för framtiden. Jag måste säga att det är helt ovärderligt att ha kollegor, speciellt så grymma kollegor som jag har! 🙂 Vi besökte vårt nya kontor på Kungsgatan 60, lite kungligare än drottninggatan. 😉
Annars så åt jag en god lunch med en vd som ville ha ett antal retorikträningstillfällen med mig så han kunde köra schyssta presentationer. Och nu är jag på väg till Örebro där jag ska ha två föreläsningar, en för retorikstuderande på universitetet och en för Sensus senare på kvällen!
Nu sitter jag på tåget till Örebro där världens bästa publik väntar – Emax. Det är nästan lite hallelujavarning på dem, och jag gillar det. Jag ska ta kort på dem från scenen så ni får en idé om hur det är. Så här såg jag ut när jag föreläste för dem förra året, man vet aldrig vad man ska vänta sig från dom. Jag förläste för dem två gånger och jag var både glad och lite chockad. :o)
Föreläsningar är hemskt roliga, men det börjar bli mindre och mindre tid för det. Retorikträningarna tar över, folk vill lära sig att snacka snyggt och det har jag full förståelse för efter prins Daniels retoriska knock out!Just nu sitter jag på tåget till Örebro och det måste vara världens bästa kontor men en usikt över Sveriges landskap.Åh nu kom en solstrimma, Photo booth!
Äsch nu tittade jag på mig själv istället för i kameran, då ser man så fåfäng ut men jag bjuder på det. Jag fick låna en vintageklänning av min goda vän Berivan. Min andra vän tyckte att den passade mig för att jag hade ”amerikanska former”. Det är tur att jag känner Meryem, men amerikanska former kan ju vara två saker.
Att välja kläder som föreläsare är inte helt lätt, målgruppen skiljer sig något. Men idag är det i alla fall en vintageklänning för en peppad publik mellan 20-30 år. Visst är den fin?! Jag får inte plats med hela mig i skärmen, men tar mer kort när jag står framför hallelujapubliken.
– vaddå fotar någon mig när jag bara RÅKAR posa?
/Elaine Bergqvist, föreläsare