På tåget tillbaka till Stockholm så började jag småtjafsa med en facebookvän som var arg för att jag åt kött och köttbullar. Så här skrev han bland annat:

Grattis! Bra att du äter kött! Jag tycker du ska skita fullständigt i att 18% av växthusgaserna kommer från djurindustrin, att 1020 miljoner människor svalt 2009 och att FN:s internationella panel för hållbar resursanvändnin, UNEP, i en rap…port frånjuni i år skrev att vi omgående och drastiskt måste minska vår konsumtion av kött och mejeriprodukter för att undvika de värsta konsekvenserna av klimatförändringarna.

Och är det något, kära bloggläsare, som jag inte fixar så är det något som jag kallar Rabiesretorik. När man pekar på folk, blir förbannad på mindre vetande istället för att lära dem något nytt. Tack vare min köttbulle så fick jag ansvar för världens undergång. Jag surade lite över attacken och tänkte att det måste finnas bättre sätt att säga det på. Och vad händer då, jo det måste finnas en retorikgud för när jag kom till t-centralen möttes jag av det här.

Där står Peter Eriksson med öppen famn och pratar om miljövänligare mat, bredvid honon står Isabella Lövin med ett brett leende. Tillsammans pratar de om hur vi, hör och häpna, inte bidrar till jordens undergång utan hur vi kan bidra till att det blir en mer välmående planet. En glad kvinna var snabb med att ge mig den här:

Och den här:

Se så inbjudande! Det kallar jag bra retoriskt drag, inte peka på mig eller min köttbulle, utan på andra alternativ.

Peter Eriksson var snäll och gav mig ett signerat exemplar! Det värmde! Så vill ni övertyga folk, prata inte ner dem utan prata över dem till er sida genom att locka dem med bättre alternativ.

Men jag gillar fortfarande mina köttbullar, än så länge! 🙂

/Elaine