Är det inte spännande vad genomtänkt retorik kan göra. I dag är medierna alldeles tysta för att Littorin gjorde något som gör det svårt att sparka på honom – han la sig ner och sa ”jag orkar inte”. Hur man än vänder och vrider på det så förlorar tidningarna på att publicera mer om honom eftersom han trots sitt påstådda brott väcker sympatier hos folket. Aftonbladet publicerade en analys av det i går där bland annat jag och Paul Ronge agerade experter åt hans medieretorik.
Hela analysen fick inte plats i tidningen så retorikintresserade läsare, ni får resten av analysen här:
Vad är din reaktion på Littorins mejlintervju i DN?
Ur retorisk aspekt så är det tydligt att Littorin helt och hållet går på pathos – vädjandet till läsarnas känslor. Han tar pathos som försvar för att han bemött media som han gjort och argument till att han ska lämnas i fred. Är man oskyldigt anklagad kanske den spontana reaktionen kunde vara ilska gentemot den vars påstådda falska uttalande har ödelagt ens karriär. Men hans motargument till det är ”Jag orkar inte”. All passivitet till ett sådant påstående tror jag folk förstår.
Vad läser du mellan raderna?
Att han vädjar till folkets känslor. Han har klivit ner från ministerposten men även från den ””övermänskliga posten”” som han sagt att hårdbevakning av media innebär. Hans underliggande tes/påstående är ”Jag är bara människa”. På så sätt går han inte till attack utan lägger sig ner. Det har aldrig varit en retorisk framgång att sparka på dem som ligger ner, det väcker bara sympatier. Ett historiskt exempel är Fälldin som förlorade debatten mot Palme, men vann folkets sympatier. Därför kan Littorins retorik resultera i att medierna lämnar honom ifred.
Vilka ytterligare frågor skulle du velat ha svar på?
För att stärka sitt ethos – trovärdigheten, skulle han täppt till alla läckor för den. Klargöra exakt var han menat med ”Ingen snövit” och förklara varför att inte hyser agg mot kvinnan som troligen ödelagt hans karriär. Men han försvarar sina snedsteg i mediehanteringen med orden ”Livet är ingen handbok i PR”. Återigen stärker han sin tes om att han bara är människa.
Hur tycker du att Littorin har hanterat situationen?
Tystnad och flykt är din värsta fiende när anklagelserna hopar sig. Hanteringen dagarna innan kan vara svåra att reparera, men bra att han sa något till slut. Oavsett hur grov anklagelsen är så är det bättre att sanningen kommer från den anklagade så fort som möjligt istället för att spekulationer spinner vidare från medier. Det var så Letterman gjorde medan Tiger Woods gjorde motsatsen. Utgången är redan känd. Fortsätter medierna sitt drev så kommer han dock att behöva fylla på pathosargumenten med logosargument – fakta som motbevisar anklagelserna.
Elaine Bergqvist, retoriker.
