Vad säger man till kompisar från förr?

I lördags var jag bjuden på 30-årsfest, min gamla högstadiepolare Martin var födelsedagsbarnet. Vi upptäckte att vi var grannar för 1 år sedan och har hittat tillbaka till varandra. Jättekul tycker vi!

Martin var den populäraste killen i Älvsjö tillsammans med Peter som ni ser dansa i mitten lite längre ner. De har knappast blivit någon större förändring där, de har inga svårigheter att få tjejer idag heller. 🙂

Det som var så spännande och lite läskigt med att träffa alla var att precis allt var sig likt. Samma tjejgäng som jag hängde med 7-9:an hängde fortfarande.Jag vet inte hur det är nu men så här var det förr.

Längst till vänster har vi Emma som var alfatjejen i gänget. Hon vann  ”snyggast i skolan- kategorin” varje år och alla killar var kära i henne. Jag vann skolans bästa kompis, tyckte jag var grymt då. Jag var ingen skönhet men snäll! Mattias i mitten är två år äldre, han var coolingen i 9:an och i Älvsjö. Han hade grymma hemmafester som vårt tjejgäng fick komma till. Kaisa (Emmas lillasyster) lika gammal som mig. Tjejen utan krusiduller, sa alltid som hon tyckte och där har inget ändras vilket är väldigt skönt. Jag kommer i håg hur jag älskade Fugees när vi hängde och hon kunde bara inte fatta det. På Martins fest ville hon ha schlager men det spelades bara ”Motown” tyckte Kaisa. *hahaha* Kaisa och jag har aldrig och kommer aldrig ha samma musiksmak.

Älvsjös grabbgäng var exakt det samma! Tyckte jag var fint, de har hålllit ihop sjukt länge! Sån här dans var det knappt på festerna under Älvsjötiden, men vissa saker ändras visst.

Här har vi charmtrollet Linda, Nisse i mitten och Elias! Alla från det gamla Älvsjögänget. Häftigt att de håller ihop!

Jag måste säga att det var en hit att träffa gamla gänget samtidigt som jag började undra varför jag slutade hänga med dem. Jag flyttade till London ett år, sen till Barcelona i två, sen blev jag frireligiös (det är sant!), sen släppte jag det, pluggade till retorikkonsult, åkte till Barcelona igen och levde hippielivet, ryckte upp mig, åkte hem och började jobba som retorikkonsult. Så det är inte så konstigt, alla hängde inte med i svängarna. Det är inte så att jag känner mig utstött eller så, men ibland kan man kika på bilderna av gamla polare på facebook och undra vad som hände. Glorifiera det förflutna. Men man får ställa sig frågan igen, ”Längtar jag tillbaka till högstadiet?!” och svaret för mig är ”Verkligen Inte!”. Jag har förlorat några polare sedan dagis också, men livet går vidare.

Gustav tyckte fö att festen var som att kliva rakt in i Beverly Hills, men det var för att jag berättade vilka alla var för 15 år sedan! Har du varit på en reuinon? Var det en hit eller skit?

/Elaine, nostalgisk retoriker