Sitter fortfarade på tåget till Växjö, allt är frid och fröjde tills en av dessa jobbiga telefonförsäljare ringer upp mig. Det som irriterar mig mest är att de låtsats att de känner mig genom att säga mitt namn ”Hej Elaine!”. Sen vägrar de ta ett ”nej jag är inte intresserad”. Jag har lärt mig gardera mig mot dessa idioter (det finns bra försäljare, nu pratar jag om de dåliga) ganska bra, men denna gång var det svårare.

Säljaren: Hej! Är det här Elaine Bergqvist?

Jag (misstänker att det är en försäljare): Det beror på…

Säljaren: Jasså, hur då menar du?

Jag: Om du är en försäljare så är jag nog inte det.

Säljaren: Jaha, ja men jag är ingen försäljare.

Jag: Vad bra, då är jag Elaine Bergqvist.

S: Jag har ett erbjudande till dig.

J: jaha, så du ska sälja något i alla fall.

S: Det beror på hur man ser det. Det kostar bara….

J: Jag är inte intresserad!

S: Varför det, det är skitbra.

J: Jag är inte intresserad.

S: Du får tre för en.

J: Nej.

S: Jo, om du låter mig berätta så.

J: Vilken del av Nej förstod du inte?

S: Du får tre för en!

J: *Klick*

 

Man blir ju förbannad. När jag kommer fram till Växjö ska jag sparka på något, ett träd eller en stolpe… Fast jag blir hämtad av kund så det kan bli svårt…

/Elaine