Det kändes som ett stort ansvar när jag tog hand om Florint. En utdömd häst som jag trodde på, men inte stallchefen där han stod eller veterinären. Nu har det snart gått ett halvår och han har börjat muskla sig fint. Han har inte varit halt sedan jag fick honom.
    Nu börjar jag fundera på vad jag ska göra med honom. Nu är ju värsta krisen över. Känner mig stolt över att jag lyckats. Men en viss oro över att jag nu sitter med tre hästar. Visserligen har Waggie inte så mycket kvar på sin karriär, men jag tänker ändå inte sälja henne sedan vilket innebär att jag måste försörja henne. Jag har lagt undan semin på Cortez till henne.
    Ska jag sälja Florint? Tanken känns hemsk. Jag vill ju så klart inte det. Sälja Waggie eller Pijano? Ännu värre!! Men så slog det mig ju att nu när Florint är frisk och blivit så fin så kan jag kanske ha en bra medryttare på honom. Det har inte gått hittills utan jag har endast ridit honom själv. Om man kunde hitta en pålitlig person som kunde rida ut med honom ett par dagar i veckan.
    Jag har inte så många medryttare. Men de jag har sätter jag stort värde på. De får gärna båda rida lektion och tävla mina hästar så länge det inte krockar med vad jag ska göra med dem. En häst mår bättre av att gå. Hellre en medryttare om jag inte kan rida än vila.
Florint står i Bålsta norr om Stockholm. Är någon intresserad så maila gärna till mig på ridsport@aftonbladet.se