En häst som har förtroende för sin ledare ska följa denne oavsett om man går in i en box, ett ridhus, en transport eller vad det kan vara. Det är min filosofi. Om jag säger att vi går in eller ut där så är det bara så, inget att diskutera. Kan ju låta provocerande för alla de som håller på fem man i fem timar för att få in en häststackare i en transport. Men jag har varit där jag med när jag köpte häst och knappt kunde få den till och från veterinären första gången. Så tro mig, det går att träna bort.
    Den gången körde jag med min sjuka häst Shades of Peace till ATG-kliniken på Solvalla. När vi lastade henne dit var hon så febrig att hon inte orkade bråka så mycket om saken och gick in. Men efter behandlingen på kliniken så var hon betydligt bättre och då satte hon sig helt på motvärn. Det var första gången jag körde en häst själv över huvudtaget.
    Några stallkarlar på Solvalla kom och hjälpte mig som tur var. De körde min transport till närmaste stalldörr. Så lastade de Peace direkt från stallet rakt in i transporten. Det var rätt smart. Ett sådant knep som jag aldrig sett ryttare göra förut.
    Efter det tränade jag själv att backa intill stalldörren och lasta Peace från stallet in i transporten. Så ökade jag på avstånde mellan stallet och transporten efter hand. Till slut stod transporten helt fritt på stallplanen och hon gick in.
    Något år senare var jag på ett reportageuppdrag och skulle skriva om Stefan Forsman. Han var först i Sverige med att införa Horsemanship. Stefan visade tydligt på sin kurs hur viktigt det var att ge eftergift i exakt rätt moment. Han hade en repgrimma och när hästen följde efter honom var repet slakt, när den inte följde med som den skulle höll han emot.
    Detta är hela knepet oavsett repgrimma, träns eller vad. Du kan aldrig dra in en flera hundra kiloshäst i transporten i grimman. Det är det felet folk gör. Så fort hästen tar ett steg på luckan blir de så glada och ängsliga för att hästen ska börja backa eller hoppa av igen att de håller kvar. Det är just när hästen tar ett steg på luckan åt rätt håll som man ska ge efter i grimskaftet. Det blir då som en feedback, beröm. Men om hästen börjar att ens röra sig bakåt då ska man hålla emot direkt.
    Så håller man på så. En del hästar fattar och tar detta direkt, andra behöver fler gånger på sig. Så är det ju också så att den person som gör detta behöver erfarenhet. Från den gången jag inte kunde lasta Shades of Peace på Solvalla bestämde jag mig för att aldrig stå så med en häst igen. Och det har jag aldrig gjort sedan heller. Numera kan jag ta andras hästar och lasta dem åt dem. Det beror dels på att jag har erfarenheten och tajmingen, men också för att ägarna ofta själva blivit så nervösa inför detta med att de ska lasta, vilket ju hästen känner.
    Shades of Peace blev tyvärr aldrig frisk och jag miste henne. Jag köpte då Waggie och så också Pijano så jag hade två hästar. Pijano var bara fyra år och de första gångerna när att vi skulle ut och åka fick jag träna lastning med honom.
    Senare började jag åka med båda hästarna. Jag lastade den enda, så gick jag och hämtade den andra. Vid några tillfällen så konstaterade jag att jag ändå  lastade båda mina hästar snabbare än vad andra lastade en. Så tänkte jag göra en ”sport” av det och se på hur många sekunder jag kunde lasta två hästar.
    Mina hästar är tränade att stå still där jag ställt dem. Så jag ställde dem hemma på stallplanen och så sprang jag in i transporten med den ena, hoppade ut genom framdörren och sprang in med den andra. Hur fort jag än gjorde kunde jag inte komma under fyra sekunder.
    Enda sättet var då att lasta båda hästarna samtidigt. När jag springer in i transporten så travar de upp bakom mig på varsin sida. Tar mindre än två sekunder. Super. Så nu gör jag alltid så för det är mycket enklare.
    Nu kan ju någon tycka att jag håller på och ”leker”. På sätt och vis ja. Men det är faktiskt väldigt bra att leka fram saker och avdramatisera detta med lastning. Varför inte ha picknick på transportluckan en fin dag med hästen eller lägga morotsbitar på golvet som hästen får gå och äta upp. Vad du vill, bara det passar Er. Allt sådant ökar bara er relation vilket är bra i alla sitationer. Även Florint som inte var så lättlastad när jag fick honom är lika lätt nu han med.
    Hur snabbt man än lastar en häst så ska man göra precis tvärtom när man lastar ur. Hästen ska alltid gå lugnt, steg för steg, ur transporten. Jag brukar ha för vana att alltid låta dem stanna när de kommit med framhovarna på luckan så de får se sig om. När de sett åt båda hållen så är det enklare att få dem att backa helt rakt sista biten. Ha aldrig bråttom själv, då får du en häst som slänger sig ut.