Jag börjat träna dressyrprogram. Varje onsdag så trimmar vi nu för dressyrdomare Roger Olsson.

Närmaste målet är att vi ska tävla på Strömsholm 2-3 juni. Då ska vi rida EM-programmet i working equitation. Där ingår galoppiruetter, kraftiga tempoväxlingar och serpentiner med byten. Dessutom rids detta på en hand vilket gör det mycket svårare.

Jag har aldrig tyckt det är så speciellt kul med dressyr egentligen. Men nu ingår den ju som en gren i de andra tävlingarna så nu måste jag ju. Och nu när jag väl kommit igång och fått hjälp av en så duktig domare så är det ju riktigt kul!

Roger Olsson är en herre ur den gamla skolan. Precis vad jag gillar. Dessa ”gamla kloka gubbar” som har varit med så länge med den erfarenhet de då har. Han kör hårt med oss, men jag är ju tävlingsinriktad och vill uppnå resultat. Jag betalar ju för att få hans kritik som jag sa till honom sist.

Det är så fascinarande med ridning. Att när man kommit så långt att man kan genomföra alla svårigheter, då ser man hur mycket mer det finns att bli ändå bättre. Man slutar aldrig att utvecklas.

En annan instruktör som jag tycker väldigt mycket om att rida för är K-G Svensson. Han kan också detta med att rida den högre skolan på en hand. Det var lite kul när jag kom med Pijano och red lektion för K-G i somras just på enhandsfattning. När vi red runt hela Ryttarstadion i passage och K-G sa att: ”Det där hade man ju inte trott om er.”

”Varför inte det då, för att han är arab?”, frågade jag.

Svaret dröjde lite, sedan sade han ärligt: ”Ja”