För många år sedan fick jag äran att rida för Dadde Nätterqvist innan han slutade helt med att undervisa. Jag var inte så rutinerad och hade stor respekt för den gamla farbrorn som högljudd haltade runt med en käpp på ridbanan.
    Jag delades in i en grupp som var alltför svår för mig och min unga arabhäst Shades of Peace. Jag såg banan och tänkte att jag vågar inte. Men så vågade jag inte säga till Dadde att jag inte vågade och då valde jag att rida fast jag inte vågade.
    Vi klarade det på något sätt och istället för att skälla så tog farbror Dadde och dansade med sin käpp:
    ”Den här flickan är lätt att föra över dansgolvet. Hon följer med dig i varje steg. Man kan föra henne hit eller dit.”
    Så hade han en lång utläggning om det och avslutade med att fria till mig.
    Att jag fick sådan kritik var ju en väldig lättnad och med Daddes stora erfarenhet så hade han säkerligen sett att jag var nervös. Jag frågade nyfiket hur han kunde se att jag var bra på dans. För det stämmer. Jag kan dansa i princip vad som helst och följa en man.
    ”Är man en bra ryttare är man bra på att dansa. Ridning och dans är väldigt lika”, svarade Dadde.
    Detta med att ryttare är bra dansare har jag sedan dess alltid tänkt på. Har gjort mina egna små tester faktiskt. Det dans och ridnig har gemensamt är takt och följsamhet:
* En för och en följer och båda måste samarbeta
* Takten är viktig, båda måste kunna vara i takt
    Jag har dansat mycket med framförallt min far. Han berättade att den hand han för med är den som är runt damens midja. När han sa det så tänkte jag på det. Handen runt midjan blir som ryttarens skänkel: med mjuka, lätta men tydliga tryck så förs man över dansgolvet i olika riktigningar.
    Min lillebror som blivit betydligt större än mig som vuxen är en hejare på att bugga.  Han utövar ”kast med liten syster” (mig). Det är det roligaste som finns! Även här kan man se den tydliga likheten mellan bugg och hoppning. Inför varje språng så måste båda ligga helt i fas, vara beredda och ta hoppet exakt samtidigt. Annars blir det precis som med hästen när man kommer före eller efter i språnget på ett stort hinder. Då gäller det att killen man dansar med är tillräckligt stark för att inte tappa dig.

 Åklagaren inleder nu en förundersökning mot riksdagsledamoten Sten Bergheden från Mariestad, kring misstankarna om djurplågeri. Det skriver SverigesRadio.se

-Om vi vore djurplågare här på gården så hade hästarna inte blivit 28 respektive 32 år gamla, säger Sten Bergheden.
Veterinären menar att Sten Bergheden brutit mot Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om djurhållning inom lantbruket på minst tre punkter skriver tv4.se

   
Det är likadant med djur och småbarn när det gäller uppfostran. Det finns bara ja och nej. Aldrig ibland eller kanske. Att vara tydlig och konsekvent ger trygghet.
    Jag får erkänna att jag är lite gammaldags. Förstår inte varför föräldrar frågar sin tvååring när de ska gå ut om den vill ha jackan på sig. Det kan väl inte en tvååring bestämma. Är det kallt så ska ungen ha en jacka på. Punkt slut. Det är inget man frågar om överhuvudtaget. Det är ju självklart!
    Samma sak gäller när man har till exempel häst eller hund. Man frågar inte hästen om  den vill komma ut ur boxen. Man hälsar trevligt på den och säger: Hej, kom här vi ska gå ut.
    En god ledare är att vara en tydlig ledare. Man är inte elak mot sina barn för att man har regler för dem. Hunden mår heller inte bättre av att få göra precis som den vill hela tiden och husse och matte ska hunsas och passa upp efter dess önskemål. Föräldrar liksom husse och matte är den som är ledaren.
    Många har problem med sina hästar att de inte står still, är svåra att lasta, går iväg med dem osv. Det enda som gäller är att vara konsekvent. DU flyttar på hästen, hästen flyttar inte på dig.
   
    (Att detta inte är lika lätt att praktisera på tonåringar är en annan sak. Men då är de på väg att själva bli vuxna och ta ansvar. Vilket de också måste lära sig att göra.)
   

    När hästen kom in till djursjukhuset i Uppsala var den i stort sett bara skinn och ben.
  Enligt klinikchefen borde stoet ha avlivats för länge sedan – men sparades på grund av sitt värdefulla föl.
  – Vi kan inte se att hästen har lidit säger ägaren Bo Helander, ordförande i Svenska ridsportförbundet till aftonbladet.se.
  Fallet utreds nu av länsstyrelsen i Stockholm.

    Djursjukhuset vid Ultuna fick i början av juni in en häst som var så mager att klinikchefen beskrev stoet som ett skelett.
    Hästen, som avlivades för en vecka sedan, tillhörde ridsportförbundets nyvalde ordförande Bo Helanders familj. En anmälan är nu gjord till Länsstyrelsen.
    – Hästen hade problem med tungan under vintern och kunde inte äta ordentligt. Den fick specialbehandling, men tappade ändå i vikt, återhämtade sig men var ändå mager, säger Bo Helander till Hästmagazinet.   
    Via den länken kan ni också läsa vidare på TV 4 och Uppsala Nya Tidning.

Är du en sockerslav? Nej kanske du svarar. Men testa dig själv: blir du sötsugen och bara MÅSTE ta något med socker i? En kopp te, en chokladbit, ett glas läsk…
    Jag hade tänkt på det länge. Men eftersom jag hittills vägt lagom mycket och inte brytt mig om vad jag stoppar i mig av den anledningen så har jag inte gjort någonting åt det. Men så på en hopptävling där jag red fyra starter på en dag: 2 per häst, var så uppe i varv så att jag inte kände någon hunger utan bara drack Fanta på hela dagen ramlade jag av. Sista ritten, sista omhoppningen så tog batterierna bara slut och jag föll av mitt i en oxer med ryggen före. Jag orkade helt enkelt inte längre.
    Då fick jag mig en tankeställare om att jag måste äta ordentligt. Det där med bara läsk var nog inte så bra även om det var gott och släckte törsten bra.
    Frukt har jag länge varit duktig att äta mycket av. Har alltid med mig numera. Det kan jag också alltid få i mig oavsett om jag är hungrig eller inte. På tävling så får man så pass mycket adrenalin att man inte alltid känner hunger. Man är kanske stressad och en frukt kan man springa och tugga på samtidigt som man går banan till exempel. Banan är ganska bra mat tillfälligt åtminstone. All läsk har jag bytt ut mot smaksatt mineralvatten. Har alltid med mig en flaska i bilen.
    Jag slutade helt med läsk, juicer och saft med socker i och framförallt: inget socker i teet. Det var svårare än vad man kan tro. Säkert som för rökare. Man får abstinensbesvär: suget sitter i.
    Men resultatet har blivit att jag är mindre känslig för blodsockerfall och faller av hästen för en sådan sak, det har jag gjort en gång för mycket.

    Går du ner till ridbanan och gör samma saker varje dag? Variera övningarna så blir ridningen både roligare och bättre.
    Har du ingen inspiration eller ork alls så rid inte i ridhuset över huvudtaget. Rid ut då istället. I en tidigare publicerad artikel på Aftonbladet ridsport så berättar jag hur viktigt det är att alltid ha en plan. Så gör som ”Sickan” i Jönssonligan! Vill du ha mer konkreta övningar så finns nu min bok ”Ridövningar” ute i bokhandeln. Så fick jag tipsa om den också.
    Bilden ovan är tagen från en träning med Erik Berggren. Men jag hade dessvärre glömt att sätta upp håret denna gången med…

    Superligehelgen slutade superfint med två svenska ryttare bland de tio bästa i Grand Prix. Malin Baryard-Johnsson blev fyra och Royne Zetterman åtta.
    Stallmagasinet rapporterar från Rotterdam.