”Håll tyst och kamma dig”
av
Erik Berggren var och hade träning i tisdags på Lennartsnäs i Kunsgängen där vi numera står. Jag var med och red på Pijano. Vi har ridit hoppkurser på Strömsholm för Erik tidigare och även tränat.
Första gången vi red kurs på Strömsholm för Erik så var väl Pijano fem år. Kursen var på 4 dagar.
Första dagen red vi på bankarna. Erik framförde då att han tycker att jag ”rör på hälen. Att jag inte håller underskänkeln still”.
Andra dagen sa han att jag ”pratar för mycket”. (Någon fler som känner mig som tycker detta var roligt?)
”Om du bara lugnar dig så kommer jag att säga vad du ska göra.”
Tredje dagen så sa han att:
”Du är alltid så elegnat. Snyggt klädd och hästen prydligt ordning-gjord. Men så har du det där håret som hänger och slänger. Kan du inte stoppa in det under hjälmen eller se hur de andra tjejerna gör?”
Fjärde dagen summerade Erik sin kritik:
”Det där med hälen var väl inte så farligt. Det stör ju inte hästen. Normalt sett brukar en dålig underskänkel hänga ihop med dålig balans men det är inte så i ditt fall.”
”Men prata inte så mycket och sätt upp håret så blir det nog bra!”