Som födelsedagspresent till en vän som fyllde 40 år gav jag bort en riduppvisning. Värdinnan Helena Wiklund tyckte det var den bästa present hon kunde få!
    Jag red mitt gamla nummer Champangegalopp från Levade i damsadel där jag red runt magnumchampagneflaskor och hoppade över dukat bord med sittande gästen varje föreställning.
    Precis innan är Waggie helt cool. Så sätts musiken på Waggie entrar arenan i full galopp till publiken skratt och jubel. Hon vet vad hon ska göra och är hela tiden beredd.
    En gång skämtade Robert Bronett om att hans egen personal tyckte det var för riskfyllt att sitta vid bordet under hoppet. Så han bad herrarna på åttonde raden att kliva ner och sitta där. (Robert visste att de näringslivets toppar som var där på herrmiddag)
 Det som blev lite extra krydda på just den föreställningen var att Waggie hoppade av för långt åt vänster och hoppade då också över killen som satt där, Alla skrek! Tydligen hade jag hoppat över SAS-chefen.
    Nu i lördags som kom jag inridande på Helena Wiklunds 40-årskalas, red runt blomkrukor och hoppade över bordet där värdparet satt. Bordet var ganska kort. När man rider i damsadel kan du inte påverka med vikt eller ben. Du kan bara sitta där stilla och låta hästen sköta jobbet. Så jag kom lite långt åt vänster där Curre satt. Hon hoppade visserligen över bordet, men han blev så rädd att han ramla baklänges över stolen. Så det blev lite extra show över det hela.