Det är likadant med djur och småbarn när det gäller uppfostran. Det finns bara ja och nej. Aldrig ibland eller kanske. Att vara tydlig och konsekvent ger trygghet.
    Jag får erkänna att jag är lite gammaldags. Förstår inte varför föräldrar frågar sin tvååring när de ska gå ut om den vill ha jackan på sig. Det kan väl inte en tvååring bestämma. Är det kallt så ska ungen ha en jacka på. Punkt slut. Det är inget man frågar om överhuvudtaget. Det är ju självklart!
    Samma sak gäller när man har till exempel häst eller hund. Man frågar inte hästen om  den vill komma ut ur boxen. Man hälsar trevligt på den och säger: Hej, kom här vi ska gå ut.
    En god ledare är att vara en tydlig ledare. Man är inte elak mot sina barn för att man har regler för dem. Hunden mår heller inte bättre av att få göra precis som den vill hela tiden och husse och matte ska hunsas och passa upp efter dess önskemål. Föräldrar liksom husse och matte är den som är ledaren.
    Många har problem med sina hästar att de inte står still, är svåra att lasta, går iväg med dem osv. Det enda som gäller är att vara konsekvent. DU flyttar på hästen, hästen flyttar inte på dig.
   
    (Att detta inte är lika lätt att praktisera på tonåringar är en annan sak. Men då är de på väg att själva bli vuxna och ta ansvar. Vilket de också måste lära sig att göra.)