Efter att ha placerat mig i lördagens tävlingar, men ej vunnit, gick jag från prisutdelningen med mina rosetter. Då ropar en kvinna efter mig.
    Det var Amanda Gullströms mamma. Hon frågade mig om jag inte ville ha ”En Pijano och en Ludwig”. De hade tänkt på mig att de ville sälja honom till mig för de vet att han skulle få det så bra hos mig. Att jag skulle kunna ha två hästar. Att de älskar sin Ludwig så mycket och då hade de räknat ut hur bra han skulle få det med mig.
    – Ja, det är ju sant, svarade jag helt uppriktigt. Han skulle få det bra hos mig. Men tyvärr är min plånbok inte lika stor som mitt hjärta. Jag har redan fått göra mig av med en häst på grund av att jag inte har råd med flera hästar. Jag har två och det är ändå mer än vad jag egentligen har råd med.
    Hon blev uppriktigt besviken över detta svar. Den känsla hon uttryckte när hon ville att jag skulle ha Ludwig går inte att beskriva så här i en blogg. Det var så äkta och inget ”försäljningssnack” för att få honom såld. Hon menade verkligen att  de ville att jag skulle ha deras älskade Ludwig så de visste att han skulle få det bra.    
    Jag blev alldeles rörd efter. Hennes ord var finare än något av de priser jag vunnit.