Efter speeden var det terränghoppning. Då det inte krävs grönt kort på rastävlingar så hade de lösa hinder istället för fasta av säkerhetsskäl. Banan ska ridas på en idealtid och ingen får veta i förväg vilken denna är.
    Detta innebär att du rider ”i blindo”. Det du kan göra är att satsa på att rida flefritt och på vad du tror ska vara mitt-e-mellan. När alla har ridit så meddelas vilka i tur och ordning som lyckats komma närmast idealtiden.
    Denna gången placerade Pijano och jag oss på femte plats. Men vem som helst av oss placerade var väldigt jämna och hade kunnat vinna. För mig spelar det ingen roll om jag vinner just terränghoppning i sig. Men klassen räknas med i allroundchampionatet och då spelar placeringen en avgörande roll. Nu kom mina värsta konkurrenter: Thomas Hellberg på Jamb, Johanna Frunk på Shejk el Kashmir och Amanda Gullström på Ludwig före mig i denna klass och fick därmed med sig fler poäng till championatet. Lite irriterande att man inte kan påverka detta med mer än tur. Men om ni läste min blogg från igår: Ord finare än pris. Så vet ni vilket fint ”pris” jag fick efter prisutdelningen och blev jätteglad.