Igår fick jag rida lektion för beridaren Rui Almeida som kommit hit till Sverige i helgen för att ha kurs på Kulla Vreta. När jag nu fick chansen att rida för en riktig beridare som håller på hela dagarna och rider den högre skolans dressyr ville jag passa på att utnyttja detta och rida mina hästar på enhandsfattning.

Rui Almeida är en av beridarna som ska uppträda i Paris i september när de fyra skolorna Spanska Ridskolan i Wien, franska Samour, spanska ridkolan i Jerez och portugisiska ridskolan i Lissabon ska visa och berätta om de olika skolornas principer, vilka skiljer sig en aning från varandra.

Hur som helst så har jag tränat att rida mina hästar på enhandsfattning och kan göra så i dressyrens alla rörelser. Men när jag tog tyglarna och började rida protesterade Rui: Sådär fick jag inte hålla tyglarna! Det spelade ingen roll vilka duktiga beridare jag namngav som lärt mig detta: De hade fel, sa han. Den rätta tygelfattningen är den general Alois Podhajsky hade! Det jag red på var den spanska tygelfattningen och det fick man inte göra enligt honom.

Så fick jag bakläxa på detta och får inte hålla tyglarna som någon spanjor framöver och i uppdrag att studera Podhajskys lära. Jag har två böcker hemma i bokhyllan med Podhajsky så jag var tvungen att gå hem och kolla efter dem. Blev tipsad av en annan elev att Bent Branderup visar denna tygelfattning i sin bok och den har jag också så då kollade jag upp det där med. Ja, ja det är väl bara att lära sig hålla tygeln så då.

När jag skulle skriva denna blogg så gjorde jag en sökning på Alois Podhajsky. Då fann jag en länk som en svensk kvinna lagt ut där hon översatt hans bok ”Den klassiska ridkonsten”. Så gå in där så har ni hela boken gratis och på svenska!