I våras flyttade jag mina hästar efter att ha bott i ett litet kollektiv i många år till den fina anläggningen Lennartsnäs i Kungsängen. Vi har fått toalett, ridhus, spolspilta och alla bekvämligheter som vi inte haft tidigare.
    En av de saker jag föll för när jag flyttade dit var att hästarna får gå i riktiga, stora gräshagar. Jag vill att hästar ska få vara hästar och inte stängas in i små lerrutor vilket tyvärr ofta kan bli i Stockholm med den brist på mark som här finns.
    Anna Persson som driver Lennartsnäs är ridinstruktör och har egen verksamhet på gården. Hon undervisar på sina egna tävlingshästar, fem stycken, och även Pijano och Waggie får gå med på lektioner ett par dagar i veckan. Samtliga hästar är utbildade och elever får rida ändå upp till den högre skolan.
    Det är bra att alltid ha en ridinstruktör att tillgå. Behöver någon hjälp så finns det på plats. Anna är specialiserad och tävlar själv i medelsvår dressyr. På bilden får jag en omgång på hennes tävlingshäst Curo. Jag har ju mest ridit hoppning och rider som en hoppryttare. Anna hjälper mig med sitsträning. Hon är väldigt duktig och alltid positiv så det är väldigt roligt att rida för henne.
    Det blev också lättare för mig när jag flyttade dit rent praktiskt. I ett kollektiv måste du göra allting själv. Jag har absolut inget emot det, men däremot klarar jag inte ta in hö och sådana saker med mina onda armar. Här är allting färdigserverat så behöver du bara komma dit och rida. Anna är dessutom en riktigt ”rejäl” person som vi hästtjejer ofta kan vara. När hon ringde mig i torsdags och jag knappt kunde svara för att jag låg i migränanfall så sa hon bestämt: ”Du har utegångsförbud idag! Jag tar hand om dina hästar.”
    Så blev det. Jag kom inte ur sängen förrän kl 18 på kvällen så det kändes ganska bra att ha en Anna då.