Så kom det fina sommarvädret vi väntat på och vi kunde filma alla klasserna till dvd’n. Vi filmade den svåra klassen i torsdags, så filmade vi lätt och medelsvår igår.
Den vackra miljön nere vid vattnet gör sitt till. Vacker bakgrund gör rätt mycket och vackrare ställe än Kulla Vreta får man nog leta länge efter.
Tre ryttare har ridit i varje klass. Så totalt nio tävlingsekipage. Alla är ”vanliga” svenska ryttare på sina egna hästar. Jag vill få de som ser filmen att bli intresserade och tycka att de kan känna igenom sig. Tycka att detta verkar kul och själva bli inspirerade. Inte bara se den yttersta världseliten som gör galoppiruetter på hästar i miljonklassen som den vanliga ryttaren aldrig kommer i närheten av i alla fall.
Den jag var mest imponerad av var den yngsta ryttaren i sällskapet: 14-åriga Emma Byström (dotter till Rolf och Gunilla) på sin fina ponny Coper. De tävlar till vardags i medelsvår och det var ju det de red på inspelningen också. Men i alla fall. Både Emma och Coper var stencoola hur lätta som helst att regissera. Jag satte mig i en regissörsstol jag tagit fram till filmaren Tore och skojade med honom att Ingmar Bergman har visserligen dött, men jag tar gärna över, ha ha.
”Det här passar mig att sitta så här och tala om för alla andra hur de ska göra”, sa jag den lilla minut jag hann sätta mig ner.
Kul hade vi men det fungerar ju inte att hålla i ett sådant projekt och bara sätta sig i en stol och peka. Jag har ju dragit igång hela projektet, engagerat alla ryttare att komma och rida, skrivit ut program och gjort banskisser, kört hinder i transporten, varit banbyggare, stått beredd vid banan och sufflerat dressyrprogrammet till alla när de varit nervösa så de inte kommer ihåg hur de ska rida, talat om för Tore i vilken vinkel jag vill att varje grej ska filmas ur, själv ridit både svår och medelsvår alla moment med mina båda hästar, handlat lunch till alla.. you name it!
Nu har jag tagit ut mig så jag kan knappt lyfta fingrarna till tangentbordet och skriva denna blogg idag. Men missförstå mig inte att jag klagar, tvärtom, jag gillar att ha något projekt på gång hela tiden: tävlingar att rida, böcker att skriva eller som nu att spela in en dvd. Det är värt några paket med värktabletter och att jag inte kan ta mig upp i sadeln på en vecka efter. Hellre har jag ett kort och roligt liv än ett långt och tråkigt.
(Översta bilder visar Anna Kärvestedt på sitt halvblod Cassidy som red lätt klass i filmen. Under här är ”lilla” Emma Byström som rider speedmomentet i medelsvår. Ponnyer rider alltid på träns även i medelsvår.)