Idag gjorde jag det. Red lektion för Lussan. Först en lektion på Waggie och sedan en på Pijano. Det var verkligen spännande att få sin ”dom”!
    Jag började med Waggie eftersom hon är en mer ”vanlig” häst. I början var Lussan på om att jag skulle rida henne mer öppen i formen. Men det är alltid så i början med Waggie så det blev bättre efter en stund.
    Vidare fick jag kritik om mina fötter. Som vanligt.
    – Jag önskar jag hade ett snöre mellan stortårna genom hästen. De är ju helt hopplösa, jag vet inte vad jag ska göra för att få ordning på dem, sa jag.
    Men Lussan visste på råd. Hon lånade Annas sporremmar. Så spände hon fast stigbyglarna i sadelgjorden. Så fick jag rida så. Tänk, att ingen visat mig det förut under alla dessa år!
    Galoppombytena fick jag ganska ok på men i piruetterna fick jag lite prestationsångest och red lite ”förmycket”. Det löste Lussan med att jag fick gå ner tilll kvartspiruetter och sedan halvpiruetter.
    Men sedan tog jag revans i piafferna. Lussan verkade närmast förvånad över att vi  gjorde så fina piaffer och frågade hur det kunde komma sig.
    – Tja, det är väl de grejerna som är roliga att träna på när man tränar dressyr. Det andra det… svarade jag och Lussan smålog lite åt min bekännelse.
    Pijano var den första arab som ridits på lektion för Lussan. Vidare blev han den första arab som Lussan någonsin ridit. Hon hade lovat mig rida honom lite men när det var dax försökte hon dock smita undan.
    – Det är väldigt vad du tjatar! sa hon till slut  när hon insåg att hon inte kunde ta tillbaka vad hon lovat.
    Väl uppe på Pijano red Lussan i bästa spanska skritten runt hela ridhuset. Hon blev nog lite förtjust i honom, för hon gullade och gav honom sitt äpple efteråt.
    Lussan gav mig i hemläxa att rida mycket utan stigbyglar. Dessutom ska jag ibland rida med stigbyglarna fastspända för att lära mig känna hur det känns att ha tårna där på plats hela tiden. Och sitta på rumpan i galoppen på Pijano..