Pijano är ju som bekant ett arabiskt fullblod. Enligt de gamla beduinerna ska man ”Inte kunna se en 10-årig pojke på dess rygg framifrån för det högt burna huvudet och inte bakifrån för den högt burna svansen”.
    Något som rimmar illa när man vill rida mer dressyr på hästar av denna ras. I alla år har jag fått rida framåt-nedåt varje ridpass (vilket man i och för sig ska göra med alla hästar men kanske i DEN omfattningen, suck). Hur bra i form han än går så kommer svagheten fram som i galoppfattningar och och galoppmbyten där han gärna sticker upp sin lilla arabnäsa och man inte håller om.
    Senaste åren har jag ridit mycket på enhandsfattning. Det är väldigt avslöjande! (Läs nyttigt.) För att kunna rida alla moment korrekt på enhandfattning krävs att hästen är självbärig under ryttaren. I de fall hästen inte är det så blir den inte stadig i formen. Det har tagit många år att utbilda Pijano till vad han är idag: närmare bestämt sju år. Men även om vi nu sitter och tränar på galoppombyten i serier och annat så måste man alltid jobba på ”att hålla formen”. Man får aldrig slarva med grunderna, kom ihåg det!
    Idag har jag haft generalrepetion inför min clinic jag ska ha på Skånsta Ryttare i Åkerberga imorgon kväll. Då ska jag rida med headset och sedan ha lektion för fyra av deras ekipage inför publik. 
    Kom gärna och titta!