Min lilla maskot i stallet, weshponnyn Chrisby, såldes just. Chrisby och jag är riktiga själsfränder. Synd bara att han är så liten. Jag har ridit till honom några gånger då det kan vara svårt för barn. Men det är bara kortare stunder på några minuter.
    Chrisby tränar med sin medryttare Ida för mig. Han hoppar riktigt bra och för den som kan rida honom i rätt form går han verkligen jättefint. När köparen kom och provred nu så visade Ida hur hon kunde rida honom över bron, flytta muggen (bilden) och hoppa ett hinder som vi sedan höjde upp till hela 80 cm.
    Jag brukar kalla honom för min lillla maskot för han söker sig gärna till mig. Nuvarande ägaren berättade att jag var den första person som fått kolla tänderna på honom. Jag blev alldeles rörd! Men jag gick ju inte bara fram och öppnade munnen på honom som andra gjort, utan jag stod och gosade med honom som vanligt och så fingrade jag lite obemärkt vid munnen, pussade på honom och så smög jag in fingrarna och öppnade. Han blev lite förskräckt först men jag bara höll kvar lugnt och pratade med honom så kunde jag undersöka utan problem.
    Han åker nu hela kvällen norröver. Mamman som var med var väldigt sympatisk och jag hoppas min lilla maskot får det bra i sitt nya hem!