Just som jag sitter och pillar i mitt långa hår och funderar över tillvaron om hur man sprider negativa ringar omkring sig: vill någon läsa överhuvudtaget om en person som är nere? Själv tycker jag ju inte om det. Jag vill läsa kul grejer och om positiva saker. Inte en massa gnäll om hur jobbigt allting e.
    Då kommer detta mail med bild på Zeus som kanske kommer att bli min nästa ridhäst. En av de sakerna jag deppar över är just detta: Waggie är 19 år och egentligen vill jag betäcka henne men har inte råd. Pijano är mitt hjärta men han räcker inte riktigt till för mina tävlingsambitioner. Om man ska vara helt ärlig kommer han aldrig att delta i OS om han inte gör det i ett shownummer.
    Inte har jag råd heller att köpa någon ny häst. Så att rida någon annans hästar är i så fall den enda lösningen jag kan komma på för tillfället:
    Lilla Zeus är tre år, hingst och hispano. Hispano är en korsning mellan PRE och arab. Annica som äger honom har hållt på hela vintern och arbetat honom för hand för att förbereda att han ska kunna komma till mig och ridas in under våren. Sedan får han åka hem igen och vila och gå på sommarbete och smälta det hela. Så ska jag väl ta tillbaka honom och ha honom hos mig igen så får vi se.
    Zeus pappa är  Zagal XI. Zagal är en av Sveriges mest meriterade PRE-hingstar. Nu blev jag helt plötsligt mycket gladare, febern till trots, så här skrev Annica i mailet:

"Hej Eva,

Kan inte låta bli att skicka en bild på en busig Zeus!

Visst har han en otroligt snygg rumpa!!

Mätte honom häromdagen. Han kommer att bli ca 160, och med muskelmassa på
rätt ställen, så kommer han nog att bli en riktigt häftig pålle.

Nu är det alldeles snart dags för uppsittning....Jag har anlitat en
superduktig kille som ska hjälpa mig med uppsittning, tre gångarter och sist
men inte minst lastning och transportering.

Kram
Annica”