Igår efter Hästmässan i Västerås åkte jag till stallet för att mocka och rida mina hästar. För att hinna att just rida gjorde jag vissa prioriteringar. Den första prioriteringen blev att de fick ha lera kvar i manen. Tyckte det var viktigare att hinna rida båda hästarna än att stå och borsta lera hela kvällen.
    Den andra prioriteringen var att jag sparade in tid på att sadla på och av. Att rida barbacka ibland är bara nyttigt för balansträningen. En gång var jag på kurs och Pijano fick ett fästingbett precis i sadelgjordsläge. Jag hade åkt dit och betalat dyra pengar för att få rida för denna tränare. Vad skulle jag göra? Provade rida barbacka och tror ni inte tränaren dessutom lät mig galoppera på en hand. Det ville inte ens jag först. Men jag provade eftersom han tyckte det och det gick alldeles utmärkt. Balansen ska man inte hålla i tyglarna ändå.
    Igår tog jag fram två pinnar och red en övning barbacka. Den övning ni ser på bilden. Man ska ligga och rulla i jämn galopp runt dessa, lite i rörelsen öppna, och så nära pinnen som möjligt. Man ska inte behöva ta upp hästen i varje sväng utan man ska ha ett jämnt tempo. Ganska svårt första gångerna innan man kommer in i det.
    När man klarar det varierar man och rider ibland in och gör ett galoppombyte och byter varv. Rider ett par varv. Nytt galoppombyte. Så minskar man tills man kan rida i en snäv ”Konsum-åtta” (inte vanlig 8:a) med byten varje gång.
    Barbacka har du ingenting att sitta emot och ”fuska” med. Har du en sadel kan hästen mycket lättare plocka över ryttaren på den ena eller andra sidan och du som ryttare kan ta hjälp av stigbyglarna för att sitta snett. Du har väl hört uttrycket ”på bar backe”. Jag gissar att ordet barbacka kan komma därifrån då det är vad en ryttare är när den ställs inför det faktum att inte kunna ta stöd i sadeln. Du (hästen) blir naken på mer än ett sätt.