Har hela burken full av mail som jag håller på att gå igenom. Vad avskuren man blir från  omvärlden utan internet! Det är både jobbigt och skönt på samma gång. Men vad jag ville komma fram till är att jag fått några mail, oberoende av varandra, både från Sverige och Estland som skrivit jättetrevligt om min tandemkörning.
    Vad folk skriver är allt från att de vill tacka för en intressant artikel till frågor om utrustningen. Angående utrustningen så har jag låtit tillverka den hos Rolf Stenberg. Det är nämligen inte bara att slänga på vilka linor man har hursomhelst om man ska göra det riktigt. Nej tömmarna är beställda efter hur långt ekipaget är: dvs från förlöparens bett till min hand. Så storleken/längden på tömmarna är beroende på hur stora hästar/ ponnyer du har. Dessutom ska tömmarna vara av en viss milimetertjocklek för att få rätt vikt. Allt sådant kan Stenberg och gjorde tömmar till mig.
    På Pijanos träns (den häst jag rider) har han sytt på ringar som tömmarna löper igenom. Tömmarna är vidare tvådelade så att jag kan släppa och hästarna kommer lösa om det skulle hända något. Precis som westerntyglar för att de inte ska fastna i hornet.
    Jag började tandemköra mina hästar helt på egen hand utan en enda medhjälpare. Detta är säkert inte rätt enligt ”regelboken”. Men jag är ju själv och har ingen som hjälper mig. När jag ska ut och åka/rida/träna/tävla hanterar jag båda hästarna alldeles ensam och då måste de vara välhanterade både var för sig, och ihop.
    Den enda jag visste som jag sett och kunde tandemköra i Sverige var Bo Jenå. Så jag ringde till honom. Han skulle då upp till Stockholm och ha träning på Lejondal. Han ordnade så jag fick komma dit.
    Detta var då sent en mörk kväll. Jag lastade ut och gick in med mina hästar i ridhuset. Hälsade på Bosse och sa att: ” Det är så mörkt därute så jag kunde inte se att ta fram utrustningen. Jag tror inte ni gör så här på Flyinge men så här gör jag.” sa jag och ställde Pijano och Waggie lösa i ridhuset medan jag gick ut för att hämta mina grejer.
    ”Det är Eva” sa Inger förklarande till Bosse. Han stod bara förvånad och tittade på hästarna.   
    Så kom jag in. Selade på, satte upp och började köra/rida. Bosse verkade tycka det var OK för han lät mig pröva på att både galoppera och göra galoppombyten med båda två (vi hade precis börjat med detta alltså).
    ”Du har en mycket lydig förlöpare” berömde han sedan. Inger fyllde i och var stolt över Waggie.
    De tips jag fick med mig var att utveckla min tandemkonst ännu mera. Bosse föresog att jag skulle träna in skänkelvikning med båda två. Hittills har jag inte blivit inbjuden att tandemrida någon uppvisning, men jag kanske ska föreslå det till någon hästshow någon gång.