Gud vad det är skönt att komma tillbaka till stallet och andas härlig hästlukt! Jag har inte ridit sedan före påsk. Kan ni tänka er vilka abstinensbesvär jag haft!
Åkte till stallet ikväll för att rida Pijano. Så hörde jag i den andra stallgången att en unghäst de har, har slängt av både medryttare och ägaren när de ska förbi valackhagen. De hade nu blivit rädda och visste inte vad de skulle göra.
Jag erbjöd min hjälp att jag kunde rida hästen förbi hagen åt dem. De var mycket tacksamma. Så jag garderade mig med en extra säkerhetslina jag skulle kunna hålla mig ifall hon bockade. Så rejäla sporrar, väst och hjälm.
Jag hoppade upp utanför och hon började direkt krånga att vilja gå tillbaka till stallet. Då sa jag ifrån direkt med spöt att ”nu ska du gå här”. Tryckte henne på plats med sporrarna och hon gick. Så kom vi ut på vägen vid valackhagen. Då halkade hon. Jag visset inte hon inte hade broddar i. Så när vi red på en isiga vägen halkade hon ner i diket och jag ramlade av. Pinsamt jag som jag sagt jag skulle kunna klara henne.
Men jag e en envis kärrin jag. Jag hoppade upp igen och hon försökte slippa genom att inte vilja stå still när jag skulle ta mig upp på henne igen. Men det fick hon inte alls slippa. Jag red till samma väg igen men red ut i kantern på åkern istället för där var det inte alls halt. Jag var på min vakt ifall att hon skulle expoldera. Men vi red runt hela hagen och till ridhuset. De som hade hade stoet var jätteglada över att få hjälp.Tjejen var jättetacksam och glad. Att ha en häst som slänger av alla och springer hem till stallet är ju inte så kul.
Själv blev jag bara taggad av denna utmaning att att rida hästar som slänger av folk. Men det som en ger sådan gick är att gör någon annan så glad!  =) =)