Var ute på en långritt med Pijano och min lilla busiga hund Bell på förmiddagen. Vilken fantastisk dag! Det är ju den här dagen man har längtat efter hela vintern!
    Stora solbrillorna på och varken långkalsonger eller vantar. Fåglarna kvittrade och vattnet glittrade så vågorna gjorde solkatter.
    Jag är av den filosofin att man ska försöka njuta av livet och försöka uppskatta och vara lycklig de stunder man bara kan. Vilket jag gjorde under ritten på min älskade häst. Att HAN njöt var det ingen tvekan om! Både Pijano och Bell var spralliga och ruskade på sig av glädje efter varje galopp.
    Bell är ju lustig hon med. Hon frustar faktiskt. Precis som en häst, när hon blir glad. Så det är djurens motsvarighet till att skratta.