Turen gick efter de gamla fäbodvägarna där man tog upp korna i gamla dagar. Det kändes verkligen helsvenskt att rida i de djupa Dalaskogarna. Malung ligger sju mil söder om Sälen och vintertid rider man på snö och is. Det senare är jag själv väldigt skeptisk till men Kenneth och Ylva berättade att det är fantastiskt underlag att rida på. Tydligen inte alls som våra isgator i Stockholm när man knappt vågar leda Waggie till hagen fast hon har fyra brodd i varje sko. Tvärtom har de istölt på flera ställen i landet.
    Jag har varit på ridresor i andra länder och det som gladde mig var att detta verkligen visade vår svenska kultur och landskap. Absolut något att visa upp även för utländska turister. Känns väldigt representativt. För oss Stockholmare tar det mindre ärn fyra timmar att köra upp och jag har redan pratat med Kenneth och Ylva om att komma tillbaka någon gång på en lite längre semester. Här kan man verkligen koppla av och njuta =)

    Under långturen stannade vi vid en sjö och tog lunch. Hästarna band vi fast vid varsitt träd och så fick de mat i en hink. Vi själva satte oss på en brygga med rofylld utsikt över vattnet.
    Nästa gång vi stannade till var för att vattna hästarna. Sedan fortsatte ritten genom skogen fram till en större väg. Där tillryggalade vi längre sträckor och tölt och galopp. Kenneth och Ylva är stolta över att hos dem får man verkligen rida på. Temot hålls uppe.

    Före och efter ritten binder man upp hästarna framför stallet och sköter om dem. Hästarna går ute så här års och man hämtar och lämnar dem i hagen.
    Efter ritten kan man koppla av och gå och titta i Ylvas fina trädgård, shoppa i Lilla Lantboden, sitta och läsa framför brasan i Sverresalen eller hälsa på getterna. På kvällen blir det traditionerligt gästabud.
   
    Jättemysigt var det i alla fall. Jag har redan pratat med Ylva och Kenneth om att åka tillbaka någon annan gång. =)