Idag har hovrätten fastställt tingsrättens dom i det såkallade Åstorpsfallet där en kvinna sparkades och skadades svårt. Kvinnan – Maria Adell – gick genom en sekretariatsdörr ner i ryttargången för att gratulera sin dotter som tagit en placering. Där blev Maria sparkad av en häst vilket ledde till att hon blev blind.
    Rent juridiskt har föreningen ett skadeståndsansvar vilket utretts grundligt av både tingsrätt och hovrätt.
    – Det är naturligtvis glädjade att ryttarföreningen anses skyldig och det innebär att hon får ekonomiska förutsättningar för att leva ett drägligt liv. Samtidigt får man komma ihåg att varken hennes syn, lukt eller smak kommer tillbaka genom domen, säger hennes advokat Bengt Gessle.
     Som ryttare undrar jag hur personer kan gå ner i en ryttargång på helt eget intiativ för att uppsöka hästar och sedan blir någon anna skyldig för att de går där. Vad kan jag göra om folk går ner från läktaren och ner till hästarna? Ska arrangörer ha vakter överallt? Har man inget eget ansvar? Men svaret på den frågan är att man måste räkna med att folk är för okunniga. De kan inte förutse vad som kan hända och det måste man ta med i beräkning.
  – Hästen som sparkade Maria stod dold bakom en lastad hindervagn. Hade Maria sett hästen hade hon aldrig gått ut bakom den.    
    Dilemmat i detta fall var flera omständigheter. Enligt advokaten Bengt Gessle (ja han är bror till Per, jag frågade) så är det inte tillräckligt med en skylt som avspärrning. Det måste till en bom eller annat fysiskt hinder. Dessutom var det flera ur publiken i ryttargången, cirka tio personer, som egentligen inte borde ha befunnit sig där. Hästen som sparkade hade ingen ryttare utan det var en person som höll i den.
    – En häst är att betrakta som ett vapen om den sparkar. De kan vålla stora skador. Man har ett ansvar när man har med hästar att göra.
    Jag frågade om den person som höll i hästen hade något ansvar men detta hade överhuvudtaget aldrig utretts.
    Ridsportförbundet har kritiserats för att de inte ställt sig bakom Åstorportens Ryttarförening när denne ville överklaga tingsrättens dom. Men där ger experterna Ridsportsförbundet rätt:
   – Att överklaga till tingsrätten är som är skjuta sig själv i foten, säger en advokat till mig.
    Ni kan själva läsa vad Ridsportförbundet skrivit om saken i ett tidigare pressmeddelande:
”Helsingborgs tingsrätt har i dom fastställt att Åstorpsortens Ryttarförening är skadeståndsskyldig till Maria Adell, och med andra ord ansvariga för olyckan i februari 2005 där Maria Adell skadades mycket svårt.
Åstorpsortens Ryttarförening vill och kommer att överklaga domen. Vi har förståelse för deras ställningstagande men efter många och långa diskussioner har Svenska Ridsportförbundets styrelse, både den gamla och nyvalda efter stämman i maj, kommit fram till att vi inte kan ställa oss bakom det beslutet.

Det finns flera skäl till att förbundet gjort bedömningen att det inte ligger i svensk ridsports intresse att domen överklagas till högre instans.
Det är sannolikt liten chans att hovrätten skulle döma annorlunda. En dom i hovrätten är prejudicerande på ett tydligare sätt än en tingsrättsdom och skulle kunna få långtgående konsekvenser för våra tävlingsarrangörer.
Om hovrätten dömer annorlunda än tingsrätten innebär det dessutom att Maria Adell inte kan tilldömas något skadestånd och skulle lämna henne och hennes familj helt utan ekonomisk ersättning för olyckan.
Olyckan i Åstorp var djupt tragisk, för Maria Adell, hennes familj och föreningen, och skadeståndet kan förhoppningsvis ge henne någon lisa.
För föreningens del träder deras försäkring in.
En hovrättsdom innebär stora konsekvenser för sporten oavsett i vilken riktning hovrätten dömer.

Även om vi fortlöpande arbetar med säkerhetsarbetet är olyckan en väckarklocka för oss vad gäller säkerhet på tävlingsplatser.
Vi behöver tillsammans, i en konstruktiv dialog med våra föreningar, komma fram till hur anvisningar och rutiner för våra arrangörer ska se ut i framtiden och om något måste förändras.
Våra tävlingsarrangörer är viktiga för oss för utvecklingen av svensk ridsport och ska kunna sig trygga när de tar på sig att arrangera en tävling. Vi kommer att utveckla informationen vad gäller ansvarsfrågan, försäkringsfrågan och rutiner för säkerheten på våra tävlingsplatser.
En central utbildning för arrangörer där säkerheten står i fokus är av nöden, och de utbildningar som distrikten har borde kunna ligga som grund för ett utbildningsmaterial.

Avslutningsvis vill vi erinra om att huvudregeln är att enskilda styrelseledamöter inte har ekonomiskt ansvar för föreningens angelägenheter. ”