Miljö- och byggnadsförvaltningen vill inte ge något nytt tillstånd till den ridskoleägare som i kommunen som tidigare blivit av med sitt tillstånd. Först måste personen i fråga komplettera sin ansökan med referenser. Något som inte är möjligt enligt ägaren: de ska ha blivit stulna.

Artikel i Norra Skåne

    Idag har hovrätten fastställt tingsrättens dom i det såkallade Åstorpsfallet där en kvinna sparkades och skadades svårt. Kvinnan – Maria Adell – gick genom en sekretariatsdörr ner i ryttargången för att gratulera sin dotter som tagit en placering. Där blev Maria sparkad av en häst vilket ledde till att hon blev blind.
    Rent juridiskt har föreningen ett skadeståndsansvar vilket utretts grundligt av både tingsrätt och hovrätt.
    – Det är naturligtvis glädjade att ryttarföreningen anses skyldig och det innebär att hon får ekonomiska förutsättningar för att leva ett drägligt liv. Samtidigt får man komma ihåg att varken hennes syn, lukt eller smak kommer tillbaka genom domen, säger hennes advokat Bengt Gessle.
     Som ryttare undrar jag hur personer kan gå ner i en ryttargång på helt eget intiativ för att uppsöka hästar och sedan blir någon anna skyldig för att de går där. Vad kan jag göra om folk går ner från läktaren och ner till hästarna? Ska arrangörer ha vakter överallt? Har man inget eget ansvar? Men svaret på den frågan är att man måste räkna med att folk är för okunniga. De kan inte förutse vad som kan hända och det måste man ta med i beräkning.
  – Hästen som sparkade Maria stod dold bakom en lastad hindervagn. Hade Maria sett hästen hade hon aldrig gått ut bakom den.    
    Dilemmat i detta fall var flera omständigheter. Enligt advokaten Bengt Gessle (ja han är bror till Per, jag frågade) så är det inte tillräckligt med en skylt som avspärrning. Det måste till en bom eller annat fysiskt hinder. Dessutom var det flera ur publiken i ryttargången, cirka tio personer, som egentligen inte borde ha befunnit sig där. Hästen som sparkade hade ingen ryttare utan det var en person som höll i den.
    – En häst är att betrakta som ett vapen om den sparkar. De kan vålla stora skador. Man har ett ansvar när man har med hästar att göra.
    Jag frågade om den person som höll i hästen hade något ansvar men detta hade överhuvudtaget aldrig utretts.
    Ridsportförbundet har kritiserats för att de inte ställt sig bakom Åstorportens Ryttarförening när denne ville överklaga tingsrättens dom. Men där ger experterna Ridsportsförbundet rätt:
   – Att överklaga till tingsrätten är som är skjuta sig själv i foten, säger en advokat till mig.
    Ni kan själva läsa vad Ridsportförbundet skrivit om saken i ett tidigare pressmeddelande:
”Helsingborgs tingsrätt har i dom fastställt att Åstorpsortens Ryttarförening är skadeståndsskyldig till Maria Adell, och med andra ord ansvariga för olyckan i februari 2005 där Maria Adell skadades mycket svårt.
Åstorpsortens Ryttarförening vill och kommer att överklaga domen. Vi har förståelse för deras ställningstagande men efter många och långa diskussioner har Svenska Ridsportförbundets styrelse, både den gamla och nyvalda efter stämman i maj, kommit fram till att vi inte kan ställa oss bakom det beslutet.

Det finns flera skäl till att förbundet gjort bedömningen att det inte ligger i svensk ridsports intresse att domen överklagas till högre instans.
Det är sannolikt liten chans att hovrätten skulle döma annorlunda. En dom i hovrätten är prejudicerande på ett tydligare sätt än en tingsrättsdom och skulle kunna få långtgående konsekvenser för våra tävlingsarrangörer.
Om hovrätten dömer annorlunda än tingsrätten innebär det dessutom att Maria Adell inte kan tilldömas något skadestånd och skulle lämna henne och hennes familj helt utan ekonomisk ersättning för olyckan.
Olyckan i Åstorp var djupt tragisk, för Maria Adell, hennes familj och föreningen, och skadeståndet kan förhoppningsvis ge henne någon lisa.
För föreningens del träder deras försäkring in.
En hovrättsdom innebär stora konsekvenser för sporten oavsett i vilken riktning hovrätten dömer.

Även om vi fortlöpande arbetar med säkerhetsarbetet är olyckan en väckarklocka för oss vad gäller säkerhet på tävlingsplatser.
Vi behöver tillsammans, i en konstruktiv dialog med våra föreningar, komma fram till hur anvisningar och rutiner för våra arrangörer ska se ut i framtiden och om något måste förändras.
Våra tävlingsarrangörer är viktiga för oss för utvecklingen av svensk ridsport och ska kunna sig trygga när de tar på sig att arrangera en tävling. Vi kommer att utveckla informationen vad gäller ansvarsfrågan, försäkringsfrågan och rutiner för säkerheten på våra tävlingsplatser.
En central utbildning för arrangörer där säkerheten står i fokus är av nöden, och de utbildningar som distrikten har borde kunna ligga som grund för ett utbildningsmaterial.

Avslutningsvis vill vi erinra om att huvudregeln är att enskilda styrelseledamöter inte har ekonomiskt ansvar för föreningens angelägenheter. ”

Nu kan du se herrfotbollslandslagets förbundskapten Lars Lagerbäck till häst! Inför fotbolls-EM har Oddset gjort en påkostad reklamfilm, travesterad på inledningsscenen i storfilmen Gladiator.

’   

     Huvudrollshästen är min vita arabhäst Pijano. Lagerbäck sitter själv på Pijano men i ridscenerna är det ryttaren Kåre Nilsson som får galoppera och stegra hästen. De hade egentligen gjort en låtsashäst som Lagerbäck skulle sitta på. Men när jag kom inridandes på inspelningsplatsen på Waggie väktes stor uppmärksamhet och Lagerbäck kom fram och klappade henne förtjust. Han förklarade att han hade ont i ryggen så att han inte skulle kunna komma upp på hästen.
    – Men kliv upp på en pall då, det brukar jag göra, svarade jag.
    Filmteamet tvekade men jag som är praktisk pekade på närmsta stubbe och tyckte inte att det behövde vara svårare än så.
    Jag fick snabbt byta Waggie mot Pijano och alla Lagerbäcks scener kunde tas från hans rygg.
    – Sitt bara helt still och låt mig styra hästen, uppmanade jag.
    Lagerbäck nickade till svar, men så efter ett tag så började han vicka på fötterna i stigbyglarna.
    – Sitt still med fötterna!
    Oj då tänkte Lagerbäck.
    Jag fick leda Pijano fram till ett fotbollslag med killar som Lagerbäck skulle tala till på latin. Flera gånger fick vi gå fram och när de spelat in en fras så kom regissören och gav honom en lista med fler repliker. Det dröjde lite och sedan skulle vi ta nya tagningar.
    – Kan du repliken nu då, frågade jag Lagebäck eftersom jag sett att han inte läst lappen..
    – Du är van regissör du, sa han uppenbart imponerad över att jag kunde veta hur det låg till.
    Då började jag skratta:
    – Du har då inte träffat hästtjejer förr!
    Lagerbäck tyckte det var jättekul med mig och Pijano och tackade oss särskilt efteråt. Så gjorde även filmteamet för det blev så bra. Ni ser inte mig i bild. Men jag sitter nere på marken vid Pijanos framhovar och har en tygel i hans bett. På sidan står regissören och pekar åt vilket håll jag ska ta Pijanos huvud: höger, vänster, uppåt.. Så att han rör huvudet när Lagerbäck talar.
  
  Tre hästar till är med: Waggie, Cassidy och Flo. Martin rider Waggie, Mattias Cassidy och Lasse Flo. I en tagning sitter Mattias och Martin på varsin sida om Lars-Åke Lagrell. På bilder ovan är det dock Martin som sitter på Cassidy och Mattias som står bredvid med flaggan.
    Denna filminspelning hade aldrig gått med hästar som inte är specialtränade. Stå på ett kalhygge med rökmaskiner runt och och 50 hoppandes och skrikande fotbollsfans som viftar på flaggor. En dressyrkuse skulle ha suttit i närmsta talltopp!
    De som var rädda var fotbollskillarna när Kåre red rakt igenom dem. Bara i skritt, men de tyckte det var det läskigaste de varit med om att ha en stor häst så nära.

Vill du se filmen, klicka på Aftonbladet webbteve

Vid den idylliska gården utanför Svedala växer inte bara sommargräset så det knakar, det smids även planer av världsklass. Jim Ritter har för avsikt att starta ett internationellt college för talangfulla hoppryttare och hästskötare som hoppas stå klart för invigning 2010. Redan nu har han smygstartat med projektet train & jump.

Artikel i Skånskan.se

 2008 års treåringar är en fin årgång – välbyggda, fina i rörelserna och bra på att hoppa.
Ja, det handlar alltså om hästar.

Artikeln finns att läsa i Värmlands Folkblad

Gannarve gård i Fröjel sjuder av aktivitet. Här finns pensionatsrörelse, servering och här håller man ridlektioner och har ridläger på sommaren.
Utsikten från vägen över skeppssättningen och med Karlsöarna i bakgrunden är en av Gotlands mest fotograferade platser. Gannarve är i dag en mycket attraktiv gård, men så har det inte alltid varit.

Det berättar Hela Gotland

     I helgen samlades ett trettiotal hovslagare för att göra upp i Wisbohammars Grand Prix i hovslageri. En tillställning som blev både svettig och rockig.

Om det skriver Södermanlands Nyheter

    Segerglädjen från Axevalla höll på att brinna upp i rena eldinfernot.
På väg hem, utanför Ölme, tog bilen eld – och Mikaela Johansson fick slänga sig ut för att rädda sin ponny Dissy.
– Nu är det bara förkolnade rester av bilen, berättar Skoghallstjejen.

Det rapporterar Värmlands Folkblad.

Frågetecknen angående Helena Lundbäcks Madick och Conan kan suddas ut. Ingen av dem har någon infektion, som man tidigare trodde.
 – Madick behöver bara bli lite extra ompysslad nu, sa Lundbäck.

Läs mer Norrköpings Tidningar

  
  Turen gick efter de gamla fäbodvägarna där man tog upp korna i gamla dagar. Det kändes verkligen helsvenskt att rida i de djupa Dalaskogarna. Malung ligger sju mil söder om Sälen och vintertid rider man på snö och is. Det senare är jag själv väldigt skeptisk till men Kenneth och Ylva berättade att det är fantastiskt underlag att rida på. Tydligen inte alls som våra isgator i Stockholm när man knappt vågar leda Waggie till hagen fast hon har fyra brodd i varje sko. Tvärtom har de istölt på flera ställen i landet.
    Jag har varit på ridresor i andra länder och det som gladde mig var att detta verkligen visade vår svenska kultur och landskap. Absolut något att visa upp även för utländska turister. Känns väldigt representativt. För oss Stockholmare tar det mindre ärn fyra timmar att köra upp och jag har redan pratat med Kenneth och Ylva om att komma tillbaka någon gång på en lite längre semester. Här kan man verkligen koppla av och njuta =)

    Under långturen stannade vi vid en sjö och tog lunch. Hästarna band vi fast vid varsitt träd och så fick de mat i en hink. Vi själva satte oss på en brygga med rofylld utsikt över vattnet.
    Nästa gång vi stannade till var för att vattna hästarna. Sedan fortsatte ritten genom skogen fram till en större väg. Där tillryggalade vi längre sträckor och tölt och galopp. Kenneth och Ylva är stolta över att hos dem får man verkligen rida på. Temot hålls uppe.

    Före och efter ritten binder man upp hästarna framför stallet och sköter om dem. Hästarna går ute så här års och man hämtar och lämnar dem i hagen.
    Efter ritten kan man koppla av och gå och titta i Ylvas fina trädgård, shoppa i Lilla Lantboden, sitta och läsa framför brasan i Sverresalen eller hälsa på getterna. På kvällen blir det traditionerligt gästabud.
   
    Jättemysigt var det i alla fall. Jag har redan pratat med Ylva och Kenneth om att åka tillbaka någon annan gång. =)