Idag fick jag prova på att spela hästpolo på Kungliga Djurgården Sportgärdet på en äkta Argentinsk polo ponny.  Detta med anledning av att det är Scandinavian Polo Open 2008 där den 23 augusti. Jättekul med ett stort, folkligt hästevenemang mitt i Stockholm tycker jag.
    Jag fick en personlig inbjudan av arrangören att komma och skriva för Aftonbladet Ridsport. Tack sa jag: får man prova?
    De tyckte det var en jätterolig idé och sa ja. Så klockan 15 kom jag ridklädd till Gärdet.
    Hästpolo är en urgammal sport. Den spelades redan för 4000 år sedan i Asien. Det har kallats för kungarnas sport och rikemansstämpeln är något som sporten har fått dragits med till dags dato.
    – Vi vill påstå att det går att spela polo utan att vara jätterik, säger Sören Hallberg från Stockholm Polo Club.
    På Uddnäs Gård i Järfälla har klubben 17 argentinska poloponnyer. Det är medlemmarna som äger hästarna. Sören har haft sin häst i fyra år.
    – Klart man inte kan spela lika mycket som proffsen som har 5-6 egna hästar. Men det går att spela polo med bara en egen häst och vara med och delta.
    – I klubben har vi en gemensam häst om man har med sig gäster eller om någon häst är skadad.
    På hemmaarenan Uddnäs spelas klubbtävlingar varje lördag och söndag hela sommaren. Lördagar kl 10 och söndagar kl 16. Men kolla alltid innan du åker dit för vid riktigt taskit väder t.ex. kan en match ställas in.

    Själv fick jag prova att rida ett skimmelsto vid namn Gotafria. Det betyder ”kall vattendroppe” berättade hennes ägare Per Jacobsson. Polomanagern Lucas Laborde visade hur jag skulle hålla tyglarna och klubban.

    Som krocket till häst kändes det som. Jag spelade krocket med lillebror i trädgården som barn och klubban och bollen var väldigt lika krocket. Men nej protesterade de efter några slag: ”Du ska ju inte slå med klubban så, utan med bredsidan.”
    Gotafria var inte så framåt som jag hade förväntat mig. Men de intygade att hon tände till när det blev riktiga matcher. 
    Att manövrera hästen var ju inget problem för mig. Däremot att hantera den långa klubban: och med mitt bollsinne! Men jag lyckades få till en någorlunda sving efter ett tag. Det som stoppade mig från att spela en längre stund var att min arm började värka så. Fibromyalgi som ni vet. Pga av min sjukdom så har jag förutom värken också nedsatt muskelstyrka med ganska många procent. Jag orkade inte hålla i klubban helt enkelt. Jättesynd, men tro inte att alla får så ont i armarna bara för det. Friska människor får nog säkert inga besvär på det sättet.

    Efter att ha ridit följde jag med Sören, Lucas och polohästarna till Uddnäs. Fick där en visning av stall och bana. Dessutom en inbjudan att komma dit och spela. Visst höll jag med om att jag kunde rida, men även om jag är snabb på bollen – så gäller det ju att träffa den också.
    Lucas envisades med att det skulle jag lära mig. Det skulle ju gå fort eftersom ridningen gick så bra. Det tror jag inte min lillebror skulle hålla med om, men jag ska fundera på att åka ner dit någon dag.