Idag har jag, Marita och Cecilia varit och tränat hästarna på kor. Vi var hos Göran på Okna Ranch i Tystberga. Marita har varit och tränat på kor tidigare. För mig och Cecilia var det första gången. Likaså för våra hästar.

Därför började Göran med att hästarna fick stå utanför fållan och titta på korna. Här tittar Cecilias vackra oldenburgerhingst Ruby Glow nyfiket på dem.

    Självklart fick lilla Bell vara med. Men hon var inte så modig på en gång. Trots att hon brukar valla hästar som är mycket större om dagarna. Hon höll sig utanför staketet på behörigt avstånd och iakttog dem försiktigt.

    När hästarna fått titta på korna så fick vi ryttare träna på dem utan häst först. Detta för att lära oss hur de reagerar och fungerar när man går emot dem. Jag som sysslar mycket med horsemanship och frihetsdressyr tänkte att kor är nog lika som hästar. Man jobbar med positioner: mot huvudet om man vill vända, mot rumpan om man vill valla och stilla från sidan när man vill stanna. Så var det också. Korna var helt lika hästarna från marken. På bilden är det Cecilia som tränar på en kalv.

    Nästa steg var att rida bakom kon och ”följa John”. När kalven trava, då ska ryttaren trava, när kalven galopperar ska ryttaren galoppera. När man gör det lär sig hästen att den ska följa efter kalven och att kalven flyttar sig för den.

  Hästar och kor samarbetar naturligt tillsammans. De är båda flykt- och flockdjur och läser av varandra. Pijano som dessutom tror han är ledarhingsten har alltid vallat  sina flockmedlemmar. Han gjorde genast detsamma med kalven.
    ”Släpp honom” ropade Göran.
    ”Men han JAGAR ju dem, är det inte synd om dem”, tyckte jag.

    Efter en ko var det dax för en hel flock. Ruby Glow tittade till lite när de kom in:
    ”Oj vad många det blev.”
    Det är viktigt att man alltid har hästens huvud mot korna. Hästen ska alltid ha koll på dem.

    Så fick vi träna på att valla hela flocken tillsammans. En ryttare bakom som föste på. En ryttare på sidan som stoppade. Ibland skulle man också vända flocken.

    Så var det Maritas tur. Hon hade ju ridit förut med sin häst Leksak så Göran släppte in dem direkt.
    När man ska ta ut en kalv är det viktigt att ta det lugnt och iaktta flocken. Gå sakta fram och se vad som händer steg, för steg.
    ”Det bästa är att kunna vara helt lugn och sedan explodera när det behövs”, sa Göran.

    Här lyckas Marita få ut en kalv ut flocken.

    Men det gäller också att den inte springer tillbaka till de andra. Då måste man vara snabb och mota bort den. Leksak är väldigt duktig på roll-backs och hade en klar fördel där gentemot Pijano. Marita kunde vända honom direkt när kalven vände.
    Nu hade Bell också gaskat upp sig och kunde inte hålla sig utan gick Marita till hjälp. Den lilla fårhunden vallade kossor för glatta livet.
    Men som vi trodde de bästa hästarna hade tränat sitt så kom….

    ”FLYTTA PÅ DIG!”
    Hjälp! Hon är ju arg på korna. Jag som trodde hon skulle vara rädd!
    The grand old lady Waggie hade jag med mest för att få chans att träna kor för egen del. Hon är vanligtvis inte alls lika tuff som Pijano men jag tyckte det kunde va kul att få vara med ändå på den gamla 19-åringen.
    Hennes reaktion blev dock den helt motsatta mot vad jag hade förväntat mig.
    Göran och Marita blev helt till sig:
    ”Kolla på din häst”
    Att hon la öronen bakåt och var sur på korna var alltså bra. Vilket inte jag fattade med en gång. Waggie som aldrig någonsin i hela sitt liv gjort någe liknande lärde sig på några sekunder att ta ut en kalv ur flocken.
   
Hon var helt grym!
    ”Vilket cow-sence” sa Göran och Marita mycket imponerade.
    Jo även jag förstod det. Waggie och Bell vallade och hade stenkoll på korna: helt själva medan jag och Marita gapskrattade. Göran som inte träffat oss förut:
    ”Ni är ju helt vilda, tjejer”
    Har han inte träffat riktiga cow-girls förut va?