Hade ”nästan” glömt hur det är med leriga hästar//Eva
av Kom till stallet idag. Men inte var det en vit och en brun häst i hagen inte. Däremot två grå. Har inte täcken på dem så här mitt i sommaren om det inte är ihållande regn. Men av det regn som kommit så räckte det tydligen till att rulla sig fullständigt leriga!
Att stå och borsta, ens i sadelläge, var bara att ge upp. In med dem i duschen. Gud välsigne att man bor i ett stall med riktig duschspilta numera.
Min planerade ridning blev av baden kraftigt försenade. Dessutom hade jag lyckats blöta ner mina ridbyxor. Bytte om till ett par jeans jag hade. Och fy, de var inte sköna att sitta i sadeln i visade det sig.
Red ut med Pernilla på Lilla U med Waggie och Bell. Vi provade nya ridvägar för att hitta backar att klättra i. Bell hängde inte riktigt med som hon brukar. Vi fick ofta vänta på henne. Hon är åtta år nu. Börjar bli gammal? I helgen ville hon inte ens spela fotboll vilket var det roligaste hon visste när hon var liten. Medlemmar i familjen vill vi ska köpa en till hund. Men jag som har hunden om dagarna tycker det räcker bra med Bell.
Hemma i stallet igen sadlade jag om Waggie till damsadel. Tränade lite intensivt i ridhuset med mycket galoppvolter och byten. Vilken idiotisk uppfinning damsadeln är egentligen. Men lite kul är det att kunna.
Bell var för trött för mer ridning. Så jag red ut samma sväng plus lite till med Pijano. Och cirka en halvtimme från stallet så började det helt plötsligt att VRÄKA ner. Jag och Pijano blev alldeles överrumplade. Regnet gick över och jag fortsatte. Men när vi kommit till den stora klätterbacken så började det igen. Och höll i sig med råge! Jag trodde Pijano inte skulle bry sig så mycket – han är ju en häst – men han smet in och stannade en stund under ett träd. Hela vägen hem var han klart besvärad över att ha regnet i ögonen för han vände på huvudet hela tiden.
Själv så var jag rätt OK tills jeansen gav vika och det började rinna floder med vatten innanför byxorna. Jackan som brukar vara tät för vanligt regn höll inte heller. Vi var som två dränkta katter när vi kom tillbaka. Inget läge att träna damsadel igen då. Får ta det med honom en annan gång.
Kände mig rätt trött i bilen på väg hem. Trött? För att ha ridit två hästar? Det är väl inget att bli trött av.
Men tydligen var klockan halv tio när jag kom hem så hästbadningar och ridturer hade verkligen tagit ut både sin tid och kraft. Jag hade planerat att skriva klart på de sista kapitlen på ridboken till Min Häst under kvällen. Har skrivit fram till nu sedan jag kom hem. Men oj, nu är klockan midnatt … Det är ju en dag imorgon också.