Helsingborg. Nio hungriga hästar gnäggar välkomnande när vi kliver in i stallet på en gård i Gantofta. Förgäves – det är inte HD som delar ut maten. Men strax efter kommer Jörgen Larsson och snart mumsar hästarna på gott hö.
Artikeln finns i Helsingborgs Dagblad.
Anky van Grunsven – Salinero och Imke Schelleken-Bartels – Sunrise har länge varit klara för det nederlöndska dressyrlaget vid Ryttar-OS. Nu är även de två andra uttagna.
Läs mer på hastmagazinet.com
Kom till stallet idag. Men inte var det en vit och en brun häst i hagen inte. Däremot två grå. Har inte täcken på dem så här mitt i sommaren om det inte är ihållande regn. Men av det regn som kommit så räckte det tydligen till att rulla sig fullständigt leriga!
Att stå och borsta, ens i sadelläge, var bara att ge upp. In med dem i duschen. Gud välsigne att man bor i ett stall med riktig duschspilta numera.
Min planerade ridning blev av baden kraftigt försenade. Dessutom hade jag lyckats blöta ner mina ridbyxor. Bytte om till ett par jeans jag hade. Och fy, de var inte sköna att sitta i sadeln i visade det sig.
Red ut med Pernilla på Lilla U med Waggie och Bell. Vi provade nya ridvägar för att hitta backar att klättra i. Bell hängde inte riktigt med som hon brukar. Vi fick ofta vänta på henne. Hon är åtta år nu. Börjar bli gammal? I helgen ville hon inte ens spela fotboll vilket var det roligaste hon visste när hon var liten. Medlemmar i familjen vill vi ska köpa en till hund. Men jag som har hunden om dagarna tycker det räcker bra med Bell.
Hemma i stallet igen sadlade jag om Waggie till damsadel. Tränade lite intensivt i ridhuset med mycket galoppvolter och byten. Vilken idiotisk uppfinning damsadeln är egentligen. Men lite kul är det att kunna.
Bell var för trött för mer ridning. Så jag red ut samma sväng plus lite till med Pijano. Och cirka en halvtimme från stallet så började det helt plötsligt att VRÄKA ner. Jag och Pijano blev alldeles överrumplade. Regnet gick över och jag fortsatte. Men när vi kommit till den stora klätterbacken så började det igen. Och höll i sig med råge! Jag trodde Pijano inte skulle bry sig så mycket – han är ju en häst – men han smet in och stannade en stund under ett träd. Hela vägen hem var han klart besvärad över att ha regnet i ögonen för han vände på huvudet hela tiden.
Själv så var jag rätt OK tills jeansen gav vika och det började rinna floder med vatten innanför byxorna. Jackan som brukar vara tät för vanligt regn höll inte heller. Vi var som två dränkta katter när vi kom tillbaka. Inget läge att träna damsadel igen då. Får ta det med honom en annan gång.
Kände mig rätt trött i bilen på väg hem. Trött? För att ha ridit två hästar? Det är väl inget att bli trött av.
Men tydligen var klockan halv tio när jag kom hem så hästbadningar och ridturer hade verkligen tagit ut både sin tid och kraft. Jag hade planerat att skriva klart på de sista kapitlen på ridboken till Min Häst under kvällen. Har skrivit fram till nu sedan jag kom hem. Men oj, nu är klockan midnatt … Det är ju en dag imorgon också.
Aachen, Tyskland, är femte deltävlingen i Samsung Super League, hoppningens motsvarighet till Champions League, och förbundskapten Maria Gretzer presenterar ett helt nytt namn i sin laguppställning.
Förutom de rutinerade ringrävarna Rolf-Göran Bengtsson, Royne Zetterman och Helena Lundbäck ska Henrik von Eckermann rida i laget.
Henrik von Eckermann är baserad hos tyske toppryttaren Ludger Beerbaum, som ställt en av sina verkliga topphästar till Henriks förfogande för nationshoppningen.
– Henrik är inte så välkänd för den stora publiken i Sverige, men är en skicklig ryttare och jag, liksom Ludger, har fullt förtroende för honom, säger Maria Gretzer.
Henrik von Eckermann har ridit med framgång i lag förut. 2002 var han med i det young rider-lag som tog EM-silver när mästerskapet reds i Köpenhamn.
Ludger Beerbaums anläggning i Riesenbeck har blivit lite av ett svenskfäste. Henrik von Eckermann jobbar här som beridare, och Helena Lundbäck har tränat här senaste året.
– Det är oerhört värdefullt att ha det här samarbetet med världens bäste ryttare, och jag är jätteglad att han har sådant förtroende för oss att han släpper en av sina bästa hästar till laget, säger Maria.
Henrik von Eckermann ska rida Enorm, välkänd med Ludger i sadeln från världscuper och stora internationella tävlingar. Så sent som i fredags red Ludger Beerbaum själv Enorm och var placerad i en 1,50-hoppning i Rotterdam.
Femteryttare i Aachen blir Jannike West. Jannike har varit med på två nationshoppningar i år men är inte aktuell för laget i Aachen.
– Inte om inget väldigt oförutsett inträffar. Hon är med för att lära och få erfarenhet, säger Maria.
Med årets superligeresultat och uppladdningen för OS i baktanke väljer Maria Gretzer att satsa på helt nya kort till Aachen.
– Det känns som om det här är rätt tillfälle att kunna ta ett nytt grepp, säger Maria Gretzer.
Den anrika och prestigefyllda tävlingen i Aachen är så nära ett VM ridsporten kan komma utan officiell status. Det är stort, det är mycket prispengar, det är svårt. Att vinna här är stort, att gå en av de stora klasserna felfritt är snudd på lika stort?
Royne Zetterman och Isaac är ende svensk i modern tid att ha gått dubbelnolla i nationshoppningen i Aachen. Det gjorde han med Isaac 2006 när laget var femma i superligan.
Aachens arena med sin mycket gröna gräsbana kan ta in 40 000 åskådare och banan är lika stor som tre fotbollsplaner. Prispengarna i Grand Prix-klassen är 350 000 euro med 115 000 euro till segraren. Den totala prissumman i hoppningen är 866 000 euro.
Ende svensk att vinna Aachens Grand Prix är löjtnant Hallberg som vann 1928 och 1929.
Segrarna i Aachens stora klasser får sina namn ingraverade i en plakett på huvudläktarens gavel.
Info från Flyinge;
Flyinge Kungsgård är en enastående vacker plats där anrika byggnader möter ultramodernt, med klapprande storkar på taken och ståtliga hingstar i stallarna. Under sommaren 2008 fortsätter Flyinge med guidningar under v 27-32 då man öppnar portarna för dem som vill uppleva anläggningen i sällskap med en guide. Besökarna får titta på många av de fina hingstar, avelsston och avkommor som finns på Flyinge och veta allt om Flyinges anrika historia – från 1100-tal till nutid – samt får en orientering över anläggningen och verksamheten idag.
– Det här är ett bra alternativ för den som inte tillhör ett stort sällskap och vill boka en gruppguidning. säger Jonas Engman, marknadschef på Flyinge.
Turerna, som tar en timme, utgår från informationstavlan utanför Flyinges Stora ridhus klockan 13.00 under tisdagar och torsdagar v 27-32. Ingen förbokning krävs. 80:-/vuxen, barn under 12 år går gratis.
Mer info på www.flyinge.se
Flyinge Kungsgård är ett hipplogiskt centrum och ett av världens äldsta stuterier med anor från 1100-talet, ligger 15 km från Lund i Skåne. Här står ca 200 hästar varav ett tjugotal godkända hingstar som används inom varmblodsaveln. Verksamheten spänner över flera områden: avel och sport, utbildning och evenemang.
Har packat damsadeln i bilen och ska iväg till stallet nu. Det visade sig att det fanns en damsadelklass på EM.
Bloggar när jag kommer hem senare idag.
hälsn Eva
Att bara kunna dra upp och ner en dragkedja och få på och av ridstövlarna lika lätt, Vilken jättepraktisk uppfinning tyckte jag och köpte ett par fina stövlar för sisådär 4000 kr.
Nu några år senare slängde jag dem med glädje i soptunnan. Jag vill inte gå en enda gång till till skomakaren och få sytt på nya. Dragkedjorna bara krånglar och går sönder hela tiden. Nä, jag kommer att köpa ett par gamla hederliga med helt skaft som förr.
Det är inte bara dragkedjorna på stövlarna som går sönder. Oavsett hur fina märken man köper på kläder så är akilleshälen just det: dragkedjan. En dyr Kyra rock för över 2000 kr likaså en fleecejacka på HÖÖKs (för betydligt mindre summa men i alla fall). Alla dessa plagg har detta problem gemensamt.
Kanske dax att införa de gamla knapparna på jackor igen.
Så sitter jag och ska fylla i anmälningsformulären till EM i Österrike. Men gu va jobbigt och krångligt det är med alla dessa anmälningar. Åtminstone för en blondin som jag…
Att det står på engelska alltihop gör ju inte saken lättare. Mailade ner till arrangören och frågade för säkerhets skull att det var just ”Enter-fee och Stable” som ska vara inne på deras konto till den 25:e och resten betalar jag på plats. De bekräftade att jag förstått rätt på den punkten så det var ju bra åtminstone.
Tänkte på John Whitaker: han behöver inte göra någonting i den vägen. Det är hans fru Clair som sköter allt papperarbete: allt från att hästarna ska vaccineras i tid, att de har passen klara, hon gör alla anmälningar till alla tävlingar, bokar hotell och till och med packar bussen åt honom. Han behöver ”bara rida”.
När han kommer hem tar hon alla vita ridbyxor och skjortor på tvätt. Vilken markservice!
Detta inlägg har visserligen inget med hästar att göra. Men jag retade upp mig rejält när jag såg Max Factors senaste TV-reklam med småbrudar som knappt kommit i puberteten som sminkmodeller.
Får man använda barn på det viset? De som gjort reklamen tycker antagligen det ser mycket bättre ut med ett barnfejs än en riktig kvinna. Men jag som är en mogen kvinna vill se hur makeupen ser ut på en kvinna. Inte ett barn.
De har säkert följt lagen eftersom det visas på TV. Men för mig får reklamen helt motsatt effekt. Usch så motbjudande!
Och Sisters använder också två pubertetsbarn som modeller i sin reklam. De rider och håller i varsin häst på en äng. Mycket vackert, men som ”yrkesskadad” så ska de faktiskt ha hjälm. Tröjorna hade varit precis lika fina även om de haft hjälm på sig.
Känner mig som en riktig ”kärring” som överhuvudtaget retar upp mig på sådana saker. Men kanske reklamen vänder sig till tonåringar i 15-årsåldern och inte 30-åringar. För till det sistnämnda har de verkligen misslyckats.
Afrodite, 15, får en sista kärleksfull kram av ägaren Maria Lindgren.
Sedan avlivas den slitna hopphästen av veterinären på Kolmården.
Och blir mat åt djurparkens lejon.
Artikel här i Aftonbladet