Vad hon slickar sig på tassarna tänkte jag när jag satt här och uppdaterade bloggen. Har hon fått någon olja på tassarna (var på en bensinstation tidigare och försökte undvika att gå i oljefläckar med hunden). Tassarna såg ut som vanligt, fast slickade på.
    Då såg jag det. På ena frambenet hade hon gnagt upp ett sår.   
    Van vid fästingar tog jag mina långa naglar för att ta bort den lilla svarta pricken i mitten. Men fick inget fäste. Hämtade husets bästa pincett. Fick inget fäste med den heller. Det sitter något svart litet i frambenet som är helt omöjligt att få ut. Har petat med nål som pappa gjorde på mig när jag var liten och jag hade fått någon sticka. Men får inte tag i den svarta pricken med nål heller. Bell låg länge stilla och var bara tacksam över hjälp. Men nu orkar hon inte vara duktig längre utan börjar gny och sprattla.
    Jag som är så tuff och jobbat inom sjukvård och tagit hand om så akut sjuka både människor och djur. Men min egen hund…. Fick skärpa mig rejält för att inte börja stortjuta!
    Hon är inte värre än att hon kan vänta med veterinärbesök till imorgon bitti. Jag har spritat (aj då sprattla hon verkligen) och hon haltar inte eller så. För jag har inte rätt verktyg: det måste till bedövning och bättre operationsnål än min knappnål och pincett för ögonrbyn.
    Usch. Är så upprörd! Eller kanske till och med hysterisk!! Jag klarar bara inte av att mina djur har ont!!!