Bell, Bell, Bell…
Kommer inte ifrån det. Hör att hon krafsar på ytterdörren fast hon absolut inte kan vara där. Det är så tomt på sätet bredvid mig i bilen. Nästa måndag ska vi träna på kor och sist så var Bell med och hjälpte Marita vallade dem.
    Det kommer hon inte att göra mer.

Nej, Orkar inte. Stänger av datorn. Ser inte skriva längre för alla tårar.