Idag var jag, Anna och Lasse och tränade kor. Jag red Pijano för de andra två hade sina hingstar som bara är fyra och sex år gamla. Lite lättare att bara ha korna att koncentera sig på och inte en snygg tjej som Waggie dessutom…
    Göran körde hårt med mig och Pijano att vi skulle skilja ut en kalv ur flocken och hålla den så att den inte sprang tillbaka. Enligt Göran så uttryckte han sig att han ”till och med var imponerad”. Men jag som jämförde Pijano med Waggie, tyckte ju han var för långsam i vändningarna. (Hon är bara helt OTROLIG). Göran tyckte som sagt att det var jättebra vilket de andra också sa. Men jag är ju inte nöjd med att ”bara” vara bra. Inte tillräckligt för mina ambitioner, vilket inte är ”bra” utan ”bäst”.
    En ljusbrun kalv som jag skulle skilja ur flyttade inte på sig för Pijano. Jag drev på honom och då ställde han sig i piaff mitt bland kalvarna. Göran ropade häpet: ”PIAFF!!”
    Försökte få fram honom mot kalven och då gick han fram i passage. Detta hände flera gånger. Måste ha sett kul ut med en cow boy-häst som föser kalvar i piaff och passage. Dessutom försökte han flytta på kalven i spansk skritt (viftade med frambenen) och när inte det heller hjälpte tog han till en levade mot kalven.  Men den brydde sig inte det minsta om Pijanos alla trick och tillslut ropade Göran att jag skulle byta kalv.
    Allt detta gjorde ju bara att han blev ännu långsammare i vändningarna, även om det var lite gulligt. Han försökte ju på alla sätt han kom på.