Appropå de minnesprogram som visats om Anna Lindh så tänker jag på den gången Pijano ”satt” i TV-soffan hos Steffo Thörnqvist. Tidigare på morgonen hade de haft henne i programmet och utrikesministern stannade särskilt kvar för att se när det kom en häst till studion. För det tyckte hon var väldigt speciellt.
    Det tänker jag på när jag tänker på Anna Lindh. Och appropå Anna Lindh så kan jag inte låta bli att tänka på de uppgifter som kommit fram av Margaretha Winberg där hon avslöjar att Göran Persson inte alls hade Anna Lindh som sin tilltänka efterträdare utan Pär Nuder. Då jag inte umgås direkt med Pär Nuder eller överhuvudtaget intresserat mig för politik så är jag inte särskilt insatt i varken det ena eller det andra. Men det jag har hört i mina vänskapskretsar, vilka råkar sammanfalla med några gamla studentkamrater till Nuder, så var han precis som Winberg säger ”Kronprinsen”.
    Eftersom jag som sagt inte alls vet något om politik så har jag ingen aning om varför det blev Mona och inte Pär som tog över efter Persson. Kan ju vara så att de tyckte de behövde en kvinna trots allt.
    Och när jag tänker på Mona så är det en sak som jag alltid irriterar mig på: Varför ska hon kleta igen ögonfransarna med lager av mascara? Kan ingen ge henne en sminkkurs och och lära henne hur man gör?