En av dessa små knyten är Bowie från Brouides kennel.
 Fick frågan vad det är för ras på lilla Oliver: shetland sheepdog, samma ras som Bell. Blev mycket förtjust i den hundrasen tack vare henne. Men för att inte hela tiden jämföra den hunden med henne så blir det två hanhundar från olika kullar och de är inte av samma färg som Bell utan ”fux” (sober på hundspråk?).
    Det finns fler i släkten som blivit förtjusta i Bell. Hon är direkt anledning till att Eli och Erling köpte Henry. Så med alla viljor inom familjen blev det så att Oliver rekommenderats av Henrys uppfödare och nästa lilla kille (han kanske ska heta Bowie) kommer från Bells uppfödare.
    Det känns konstigt att inte ha Bell längre. Jag var så van vid henne och det gick så fort när hon försvann. Det känns lite som farmor: man har med sig henne ändå i olika situationer. Christina i stallet säger samma sak; att hon kan känna Bell följa med henne gå ut med hästarna.
    Det är väl så som folk tror att det spökar. Man tycker man känner av den man älskar för att man tänker på den så starkt att det blir verkligt.