En hästtransport var indirekt orsak till en olycka mellan en lastbil och personbil på E18, västra infarten till Karlskoga vid 17.30-tiden på lördagen.

Det rapporterar Nerikes Allehanda.

   
    Har fått lite bilder från inspelningen av Therese Anderssons och Marina Ammouris musikvideo ”If You can”. Temat var cirkus och då ställde jag och Pijano upp på cirkuskonster i damsadel. På bilden stegrar han sig och går ett par steg på bakbenen. Rätt läskigt att göra i damsadel faktiskt. Men Katja Schumann gjorde det på cirkus Skott för kungen och Silvia 1975 berättade Robert Bronett för mig. Då trodde jag väl aldrig jag skulle kunna lyckas med konststycket. Men se..
   
Eldslukare, ”Starke mannen”, ballerinor och clowner.
    Det ska bli jättekul att se videon sedan! Den ska spelas på MTV i flera länder.
    Jag tyckte Therese Andersson själ skulle posera på Pijano. Hon blev jätteglad över det =) Therese kommer vi närmast att få se till häst i kändishoppningen på Globen där hon ska rida halvblodsstoet Queene.

  
En av dessa små knyten är Bowie från Brouides kennel.
 Fick frågan vad det är för ras på lilla Oliver: shetland sheepdog, samma ras som Bell. Blev mycket förtjust i den hundrasen tack vare henne. Men för att inte hela tiden jämföra den hunden med henne så blir det två hanhundar från olika kullar och de är inte av samma färg som Bell utan ”fux” (sober på hundspråk?).
    Det finns fler i släkten som blivit förtjusta i Bell. Hon är direkt anledning till att Eli och Erling köpte Henry. Så med alla viljor inom familjen blev det så att Oliver rekommenderats av Henrys uppfödare och nästa lilla kille (han kanske ska heta Bowie) kommer från Bells uppfödare.
    Det känns konstigt att inte ha Bell längre. Jag var så van vid henne och det gick så fort när hon försvann. Det känns lite som farmor: man har med sig henne ändå i olika situationer. Christina i stallet säger samma sak; att hon kan känna Bell följa med henne gå ut med hästarna.
    Det är väl så som folk tror att det spökar. Man tycker man känner av den man älskar för att man tänker på den så starkt att det blir verkligt.

 En ny säsong av uppmärksammade teveserien ”Bonde söker fru” har inletts. Förra årets profil Susanne Brännemo ångrar inte att hon deltog.
– Man har bara ett enda liv. Det gäller att våga och göra det mesta av det, säger hon.

Läs artikeln i  Dalarnas Tidningar

 
   Sorgen efter Bell är stor. Inte bara för mig självklart. Jag kände inte alls för någon ny hund när Bell dog. Men de andra i famijen vill absolut. Så nu har det köpts en liten Oliver. Han är bara några veckor men kommer till oss i november. 

    Ikväll riggade vi upp en cirkusarena i ridhuset på Lennartsnäs. Däri tränade jag sex hästar i frihetsdressyr; fyra tillhörande andra och så mina två egna.
    Först ut var Pernillas unghäst Cochran. Cochran har jag tränat några gånger i våras innan han åkte på sommarbete. Men det märktes att han inte glömt utan var genast med på noterna. Dock tycker Cochran det är precis lika roligt med löshoppning som det är att träna frihetsdressyr, så vi fick höja ribborna runt om.
    Jag börjar alltid med att driva på hästarna bakifrån så de får trava och galoppera. Tränar sedan på att kunna byta varv. När det fungerar så tränar jag på att de ska kunna stanna.
   
    När hästen känner att det är jag som för så kan man gå vidare till nästa steg: Man vänder på det hela opch låter hästen följa efter. Cochran kom ihåg allt klockrent.  När jag gick, gick han efter, sprang jag, travade han efter, stannade jag, stannade han. backade jag, backade han.    
   
    Passade på att lägga in lite miljöträning (eller början till cirkuskonster om man vill det) med att ha en pall i mitten som hästarna fick gå eller stå på.

    Cochran kom även ihåg detta och ställde sig lydigt på pallen.

    Till nästa (”patient” höll jag på att säga) fick vi sänka alla bommarna. Ty denne lille herre, liten som en hund, kryper gärna ut ur manegen om han hittar något utanför som är mer intressant än det som är innanför.

    Men det verkade som om shetlandsponnyn Viper gillade frihetsdressyr idag för han kollade inte ens om det fanns någon lucka någonstans. Som ni ser följer han villigt med.
   
    Vipers matte Johanna har legat i med cirkusträningen av Viper och påbörjat ”kompliment”, dvs bugning. Vi avslutade med att han fick buga. (Tyvärr ingen bild på när han ligger på knä.)
    Näste ”man till rakning” var treåriga unghästen Draken som aldrig tidigare varit inne i en cirkusmanege. Jag körde grunderna med honom vilket räckte bra för första gången.
   
    Gamla Waggie blev jätteglad över att hon fick vara med och leka!! Trots att jag inte tränat henne på säkert flera år så är hon ju så otroligt lyhörd att hon travar, galopperar, vänder, stannar och följer efter på väldigt lätta signaler. Släppte sedan in Pijano i ringen och körde båda i frihetsdressyr samtidigt för första gången.
   
    Jag tyckte Johanna skulle pröva själv på sin gamla ponny Mitzy. Hon har ju sett nu hur det går till. Så stod jag på läktaren och intstruerade därifrån.
    Sist tog jag den riktiga cirkushästen: Pijano. Han var så ivrig att få göra sina konster att han började gå på bakbenen innan jag ens hade sagt till honom att göra något överhuvudtaget. Så därför tränade jag grunderna med honom, det vill säga samma övningar som de andra gjort, för att han ska vänta tills han får mina signaler. Men han var verkligen otroligt vacker när han kråmade sig och snurrade runt i piruetter med den långa vita manen fladdrande. (Tyvärr hade Mats gått då, han som lånat min kamera och tagit dessa bilder.)

   
    Så har jag varit ute hos Anna och Lasse Kärvestedt på Skalhamra stuteri idag för att provrida PRE-hingsten Oscuro. Ja vad tror ni hände när man får träffa sådana killar? Jag har blivit kär igen, såklart.
    Hingstar är hingstar. När man får rida sådana hingstar som Tornado och Oscuro måste man ha klart för sig vad man håller på med. Men vilken känsla =)
  
      Oscuro är bara fyra år och har varit i Sverige i ett år nu. Vi började med att longera honom innan jag skulle rida. Lasse är duktig på att hantera sina hingstar.
   
    Fick då chansen att se hur Oscuro rör sig. Hade hört att han hade fina rörelser. Det stämde. En del PRE biljarderar väldigt mycket och det gillar inte jag. Dessutom är ett bra steg en förutsättning om man ska rida dressyr.
  
  Exteriören spelar också stor roll om man vill satsa på tävlingsridning. Oscuro har som ni ser ett perfekt bogparti och har lätt att sätta under sig bakdelen helt naturligt. Naturligtvis kan en häst vara hur fin som helst men inte gå att arbeta med om den inte är bra i huvudet. Men Oscuro verkar trevlig så här långt. Men han är ett oskrivet blad och det är nu vi ska börja skriva på det bladet.
   
En bild till på när Lasse longerar i det andra varvet. Visst är han vacker?! Det gick väldigt bra idag och jag ska åka dit imorgon igen och uppprepa samma sak. Med unghästar ska man inte jobba så länge, men kontinuerligt.

SKELLEFTEÅ. Tre hästar har omhändertagits sedan deras ägare övergivit dem.
 – Det har inte gått att nå ägaren på två veckor och hästarna är underutfodrade och overkade, säger Erika Lundqvist, miljöinspektö
 Enligt veterinärintyget hade lidandet kunnat förvärras åtskilligt utan ett omhändertagande.

Läs mer i Västerbottens Folkblad

    Tänker avstå från att rida jakten imorgon efter allt regn som kommit senaste dygnet. Vill inte riskera att Pijano halkar och fläker sig eller går omkull. Självklart har jag alltid broddar, men blött gräs kan ändå vara förrädiskt. Han har dessutom sulor fram vilket gör det ännu halare. Rider man själv kan man ju anpassa tempot, men på dessa jakter kan det gå rätt hett till.
    Jag kommer att åka och provrida PRE-hingsten Oscuro efter lunch. Han är en rejäl portion utmaning (Lasse har fått sig några åkturer) men han har kapacitet och en fantastisk utstrålning, så jag vill ändå prova. Han kom från Spanien förra året som treåring, rätt ohanterad, och är nu alltså fyra och påbörjad inridning.
    Sedan framåt kvällen ska jag ha träning i frihetsdressyr och cirkuskonster på Lennartsnäs för fyra hästar. Vi ska avgränsa en del av ridhuset och sätta upp som en manege.
   

En norsk ridskola i Skedsmokorset eldhärjades natten till fredag. Åtta av 28 hästarna kunde räddas. De andra befaras ha dött i branden.

Läs om den tragiska händelsen på ATL Häst