Igår kväll blev det sent. Fattade inte hur jag skulle kunna öppna ögonen och komma upp ur sängen imorse. Erik Berggren var ute och hade hoppträning på Lennartsnäs igår och jag red först Waggie och sedan Pijano. Efter det ska man ju hjälpa till och ta av banan, mocka ridhuset och ta hand om hästen.
    Kändes skönt att ”rida av sig” sig inför Globen-helgen. För nu kommer jag inte att träffa mina hästar förrän på måndag igen. Pijanos medryttare Sanna tar hand om dem.
    Skulle ha ridit lektion för Anna Persson idag men hon blev tvungen att vara med på nå’t jippo på Hovstallet. Jag tränade själv Pijano idag och repeterade de övningar jag ridit för Anna de senaste lektionerna. Han var helt super idag och varenda grej satt ”som en smäck”. Men det är ju typiskt honom morgonen efter en stor hoppträning: ju mer han går desto bättre är han.
    När jag ridit hopp- och fälttävlandskurser på Strömsholm brukar de andra hästarna vara trötta sista dagen. Men då är han som bäst efter fem dagar/två pass om dagen. Och han har aldrig varit bättre än när han kom hem från EM efter allt tävlande. Men det är väl rastypiskt antar jag. Jag vet en känd historia om en arabhäst från Krim-kriget vid mitten av 1800-talet då en kurir red 44 mil i ett sträck för att ge besked om fred. När han kom fram föll han död ner – men hästen var helt oberörd.